Det finns flera fördelar med amning bortsett från att det är den bäst balanserade kosten för det nyfödda barnet. Forskning har visat att den som ammat löper mindre risk att drabbas av bröst- och äggstockscancer. Amningen gör att det rogivande hormonet oxytocin frisätts, den som ammar blir mer rofylld, klarar enformiga situationer bättre och blir mer tolerant mot andra – egenskaper som kan vara värdefulla när en ska ta hand om en nyfödd som skriker och kan uppleva som svår att vara till lags. Såväl barnets som mammans magfunktioner blir bättre vid amning och båda har lättare att ta upp näring från tarmen. Även barnet blir mer rofyllt under amningen på grund av oxytocinet och det har verkan en stund efter så ett tips kan vara att amma innan och efter en provtagning eller liknande så behöver det inte bli lika obehagligt för barnet.
Med modersmjölken följer också flera skyddande ämnen, inte minst mot infektioner. Det finns också teorier om att barn som utsätts för allergiframkallande ämnen medan de ammas löper mindre risk att drabbas av allergi. Bröstmjölk har en läkande och bakteriedödande effekt och det finns de som rekommenderar att spruta lite mjölk i örat på barn som har öronont eller att smörja bröstvårtorna med bröstmjölk om de blir såriga.
Om en helammar, inte har fått tillbaka mensen och barnet är under ett halvår gammalt kan amningen fungera som preventivmetod, säkerheten är 98-99% (som vilket preventivmedel som helst) men det kräver att samtliga kriterier är uppfyllda. Amning är även bra för käkarnas och luftvägarnas utveckling under barnets sex första månader efter födelsen medan napp, nappflaska och fingersugning har negativa effekter på den utvecklingen.
Amning är en bra smärtlindringsmetod vid provtagningar och liknande, Napp plus sockerlösning ger ungefär samma effekt om en inte kan amma.
Redan under graviditeten är det bra att fundera på hur en själv ställer sig till amning.
- Hur ser jag på andra som ammar? Har jag sett någon som ammar sitt barn?
- Varför väljer jag att (inte) amma?
- Hur gjorde min mamma med amningen? Hur fungerade det då?
- Har jag systrar, vänner eller andra i min närhet som ammat?
- Hur länge har jag för avsikt att amma?
- Hur kommer det att gå med amningen när jag börjar arbeta igen?
Många gånger är det näst intill omöjligt att ha svar på frågorna innan barnet föds eftersom det inte går att veta hur situationen kommer att se ut då, även för den som fött barn och ammat (eller inte ammat) tidigare så kanske situationen ser annorlunda ut denna gång. Samtidigt kan det vara viktigt att ha funderat igenom frågorna och vara beredd med svar på de frågor och kommentarer omgivningen kan komma med. Den som ifrågasätter ens val har troligen antingen inte kunnat eller velat göra som du vilket kan skapa reaktioner hos den personen.
Ett stort orosmoment brukar vara om mjölken räcker, särskilt om det finns välvilliga människor i omgivningen som talar om att mjölken nog börjar sina. Har du väl fått igång mjölkproduktionen så är det ingen risk att gå i sin så länge du är frisk. Barnet växer hela tiden men under vissa perioder växer det mer eller blir mer rörligt och då krävs det naturligtvis mer näring vilket medför att barnet vill ammas oftare.
Det är inte ovanligt att den ammandes egen mamma tycker att amningen fortsätter onödigt länge, det kan bero på att hon själv inte hade möjlighet att amma särskilt länge eller i värsta fall inte lyckades få igång amningen alls. Under första halvan 1900-talet medikaliserades förlossningarna. Allt fler födde på sjukhus, rutiner infördes för såväl födandet som omhändertagandet av mor och barn. Barnen låg på särskilda salar och mamman fick sitt barn till sig vissa klockslag – allt för att rationalisera arbetet på avdelningen. Jo, det fanns forskningsresultat som visade att det optimala var tre eller fyra timmars mellanrum mellan amningstillfällena och att det optimala var att vänta ett dygn innan barnet lades till bröstet första gången. Dessutom kunde forskningen visa hur bra det var för barnets tillväxt att det fick lite extra näring genom tillägg.
Vad ingen tänkte på då var att det är viktigt såväl för barnet som för amningen att barnet läggs till så snart som möjligt. Ibland går det inte att lägga barnet på magen direkt efter förlossningen men det går att reparera det senare (till och med adoptivmammor kan få igång mjölkproduktionen om de vill), men går det ska en absolut försöka fånga tillfället. Ingen tänkte heller på att dessa strikta regler i sig gjorde att kvinnans bröst sinade – naturligtvis behövde barnet extra tillägg enbart av den anledningen, ytterligare en anledning till att tillägg ansågs vara bra var att många blandade eget tillägg av komjölk, salt, socker och mjöl- eller grynavkok när mjölken sinade vilket inte kan ses som fullvärdig kost för en nyfödd.
Referenser:
Carbajal R, Veerapen S, Couderc S, Jugie M, Ville Y. Analgesic effect of breast feeding in term neonates: randomised controlled trial. BMJ. 2003 Jan 4;326(7379):13.
Page DC. Breastfeeding is early functional jaw orthopedics (an introduction). Funct Orthod. 2001 Fall;18(3):24-7.
Svensson, K, Nordgren, M (2002) Amningsboken. Stockholm: Natur och Kultur.