Anknytningsteorin handlar om förändringar som sker i barns anknytning till föräldrar eller andra viktiga personer under deras första levnadsår och om känslomässiga band genom hela livscykeln. Den första anknytningen sker när föräldern binder an till sitt barn och barnet så småningom knyter an till föräldern. Andra viktiga anknytningsprocesser sker senare i livet till partnern, vänner och släktingar.
När ett nytt barn kommer till världen är partnern viktig på flera sätt. Ur ett psykodynamiskt och psykoanalytiskt perspektiv är relationen mellan mamman och partnern viktig för mammans bindning till sitt barn. Partnern behövs för att avvärja de hotande aspekterna av graviditeten och mödraskapet så att mamman kan binda an till fostret och senare till barnet. Om partnern är frånvarande blir det svårare för henne att binda an. En trygg relation mellan föräldrarna hjälper barnet att bygga en trygg bas hos dem. Där föräldrarelationen är trygg blir också anknytningen mellan barn och förälder starkare
Partnern vill gärna involveras i graviditeten men tycker det är svårt att förstå att det är något verkligt. Att få delta i olika aktiviteter som har med graviditeten att göra gör det hela mer verkligt och konkret vilket också hjälper partnern att binda an till sitt barn redan innan det fötts. Det kan handla om att dela stunden när kvinnan gör graviditetstestet, känna fosterrörelser, vara med vid ultraljud och att vara med vid förlossningen.
Det är bra om partnern får möjlighet att binda an till sitt barn redan under graviditeten för att få ett litet försprång sedan när barnet fötts. Om partnern av någon anledning är deprimerad, till exempel vid en oönskad graviditet, försvårar det bindningen till barnet såväl före som efter förlossningen. För partnern verkar inte socialt stöd eller stress vara särskilt viktigt för förmågan att binda an till barnet. I en amerikansk studie av tonårsmammor fann man att partnern även är viktig för hur mamman binder an till sitt barn under graviditet och spädbarnstid. Ju bättre stöd desto bättre bindning.
Det är kanske inte så konstigt egentligen, men partnern mår ofta mest dåligt under den första delen av graviditeten. Med tiden blir det bättre och efter förlossningen minskar oron stadigt. Ofta när partnern har så stora problem att det påverkar familjen beror det på en otrygg relation till partnern eller är osäker i föräldrarollen. Om partnern inte mår bra så påverkar det också bindningen till barnet. Det är viktigt att partnern får vara med och hålla sitt barn snabbt efter förlossningen för att binda an till sitt barn så tidigt som möjligt. Om mamman haft en jobbig förlossning är partnern desto viktigare för barnet, om hon inte orkar ta hand om barnet får partnern tillfälle att ”ersätta” mamman som vårdgivare av barnet. Prematurfödda barn har lika stort behov av närhet som barn födda i normal tid. Ibland kan apparatur ställa till det så att det blir svårare att ordna så att föräldrarna kan hålla barnet men oftast kan man ordna det på något sätt. Om inte mamman kan vara nära barnet så kan partnern vara det, den där första tiden har förmodligen barnet större behov av närhet än mamman så länge hennes liv inte är i överhängande fara.
Partnern är viktigare för amningen än man kan tro även om de ibland kan känna sig oroliga att amningen ska hindra dem från att få tillfälle att binda an till sitt barn, de kan känna sig onyttiga och separerade från sin partner på grund av barnet. En amerikansk studie från början av 1990-talet visar lite vad som kan ligga bakom mammors attityder till amning. Där tänkte lite drygt hälften av mammorna amma efter förlossningen visade att en partner till någon som tänkt amma var mer positiva över lag till amning, de trodde på amningens fördelar, de ville själva att mamman skulle amma och hade större respekt för andra ammande mammor än de vars partner tänkte flaskmata. De partners som levde i familjer som tänkte flaskmata sina barn angav skäl som att det är dåligt för brösten, det gör brösten fula och stör sexlivet. Ingen av grupperna tyckte om amning på allmän plats. Förhållandena då i USA skiljer sig dock ganska mycket från Sverige idag men den visar att partnern attityd till amning är viktig för hur mammorna ser på amning.