Att ha syskonen närvarande vid förlossningen
För de flesta känns det förmodligen ganska främmande att ta med de äldre barnen till förlossningen. Många gånger kan det bero på att man själv inte vill visa sig inför sina barn i den situationen, oftast handlar det kanske om att man är orolig över hur barnen ska uppleva det som händer eller vad som händer med barnen om något akut skulle inträffa.
|
Sarah, now 14, said about David?s birth 18 months ago, ”[?] When he came out he was all covered in blood. I expected him to be clean like in the films…. We were the first people he saw. It?s a nice experience. I think children should be there.”
Sarah, nu 14 år, berättade om Davids födelse för 18 månader sedan, ”[?] När han kom ut var han helt täckt med blod. Jag hade förväntat mig att han skulle vara lika ren som de är på film…. Vi var de första människor han såg. Det var en trevlig känsla. Jag tycker barn borde få vara med.” Sheila Kitzinger’s Letter from Europe What Do We Tell the Children? BIRTH March 2002 Vol 29.1 |
I gamla tider, när de allra flesta kvinnor fortfarande födde hemma så var barnen ofta närvarande vid förlossningen på ett eller annat sätt. Ibland lämnades de bort till anhöriga, ibland kom någon hem och vaktade barnen under förlossningen och ibland fick de vara med inne hos mamman. Det berodde helt på hur de inblandade ville och kunde lösa barnvaktsfrågan. När förlossningarna flyttade in på sjukhus passade syskon inte längre in i bilden och de fick inte ens vara i närheten när det mindre syskonet föddes. Numera kan det ända ibland att föräldrarna har äldre syskon närvarande vid sjukhusförlossningar men det är sällan, vid hemförlossningar är det vanligare.
Sheila Kitzinger, som bland annat har skrivit boken ”Att vänta och föda barn”, sökte föräldrar som hade haft äldre syskon med vid förlossningen för att få veta barnens reaktioner. Alla barn som fått vara med vid mammans förlossning var glada att ha fått vara med, några tyckte att de inte tyckte om allt blod men var ändå nöjda. En sjuårig pojke sjöng ”Happy birthday to you” för sin lilla syster, en treårig pojke talade om för sin mamma att han tyckte att hon varit duktig som födde systern och en tvåårig pojke hjälpte till att badda mammas panna och fick hjälpa till att klippa navelsträngen. Berättelserna fortsätter i samma anda. Barnen hjälper till när de kan och vill, vissa stunder är det mer intressant att leka eller spela spel, och de känner sig delaktiga i födelsen av sitt syskon vilket gör att de känner att det blir ett speciellt band dem emellan.
Jag har själv aldrig haft mina barn med vid mina förlossningar (jag födde barn -97, -98 och -05) men skulle kunna tänka mig det om jag visste att förlossningen skulle gå lagom snabbt så att barnen inte skulle hinna tröttna på att vänta på sjukhuset. Det blir ett naturligt sätt att lära sig hur en förlossning går till, vad som händer och vad man gör. Med tanke på hur förlossningar ofta illustreras i media tror jag att det är viktigt att man pratar med sina barn om sina egna förlossningar så att de har realistiska bilder med sig till den dag det är deras tur. När jag pratar om barnens förlossningar märker jag också att de tycker det är väldigt spännande att höra hur det var när de föddes, de har redan skapat sig egna föreställningar om hur det ”ska” vara men det är inte alltid det stämmer överens med verkligheten.
När barnen växer upp kommer det säkert att bli aktuellt att ta reda på vad de får lära sig om detta i skolan. Diskuterar man de känslomässiga aspekterna på att föda barn? Jag vet att när jag gick på högstadiet visade de en förlossningsfilm som istället för att upplysa skrämde flickor inför sina kommande förlossningar, den filmen är borta men vad finns det nu istället? Pratar men om amning eller illustreras fortfarande bebisen med nappflaska i munnen?Continue Reading





