Förlossningar på film och TV

Jag tror att den första förlossningen jag såg på TV var när Raskens Ida var uppe på loftet på deras soldattorp och födde ett av sina många barn. Förlossningen startade hastigt och hon hann inte ta sig ner utan födde där uppe. Ensam och i fruktansvärda plågor. Åtminstone är det den bilden jag har i huvudet nästan trettio år senare. Jag tror inte att det har påverkat mig nämnvärt inför mina förlossningar men jag kan inte låta bli att fundera över hur bilden av den gravida eller födande kvinnan förmedlas.

Another series, ’The Body Story’, shows the embryo as a scheming alien which first takes endocrine control over the mother’s whole physiological system and then ruthlessly exploits her body in its own interest. She is perceived as victim, passively suffering the fetal conquest.

Sheila Kitzinger and Jenny Kitzinger’s Letter from Europe Childbirth and Breastfeeding in the British Media BIRTH March 2001 Vol 28.1

Många filmer och TV-serier kommer från USA. Där har man dessutom en annan handläggning av kvinnan under hennes graviditet och vid förlossningen, där träffar hon obstetrikern (specialistläkare) istället för barnmorskan och man gör fler kontroller varje gång. Den vanligaste TV-förlossningen börjar väl med kraftigt insättande värkar som gör att kvinnan knappt kan stå rak. Mannen får panik och i värsta fall får han till och med fel kvinna med sig till förlossningen. Färden till sjukhus går i blåljusfart, ofta med en taxichaufför som aldrig verkar ha varit med om detta förut. Väl på sjukhus kopplas diverse apparater till kvinnan, hon kläs i grön operationsduk från hals till hälar. Förlossningen dirigeras av en bestämd läkare och kvinnan lyder order. När barnet föds lyckas läkaren lirka ut barnet nästan utan att lyfta på operationsduken. Därefter ligger mamman lyckligt omstoppad i en mysig sjukhussäng med barnet i famnen och nappflaskan i högsta hugg – det är inte ofta men ser en ammande mamma på film. När det är dags att åka hem skjutsas hon i rullstol till entrén där den lycklige fadern tar emot med blommor och ballonger.

Monty Python har gjort en underbar scen där de gör parodi på den sortens förlossningar. Där börjar läkaren att ta in diverse viktig apparatur, ju dyrare desto bättre och allra viktigast är apparaten som säger ”ping”! Till slut, mitt i all apparathysteri, kommer obstetrikern på att något saknas – patienten! Så rullar det på. Helt obetalbar humor.

Numera kan man se dokumentärer om hur det är att vänta och föda barn. Till och med på svenska. Det tycker jag är bra även om det till och med i dessa kan kännas aningen tekniskt-medicinskt fokuserat ibland. Även om teknik och medicin är viktiga delar i många förlossningar så är det så mycket annat runt omkring som skulle vara så bra att visa, inte minst i filmer där kvinnan är gravid och ska föda. Alla tankar graviditeten för med sig (de flesta kvinnor på film verkar helt oberörda om det inte är så att de mår illa förstås), sammandragningarna i graviditeten som ett tecken på att kroppen tränar, att förlossningssmärtan kan sitta på fler ställen än mitt fram på magen (vilket sällan överensstämmer helt med verkligheten) eller att det finns fler förlossningsställningar än gynställning tycker jag skulle vara spännande att få se i en film eller TV-serie.