By:
On:
In: Okategoriserade

Traditionell amningsmetod att föredra enligt studie –
Den traditionella metoden med regelbundna tidsintervall mellan amningstillfällena är bättre för barns viktutveckling, jämfört med friare amning, enligt en ny brittisk studie.

Uppdaterad 2008-03-27 kl 13.14.

[Dagens Medicin – Kvinnohälsa] Enligt en ny studie skulle det vara bättre att amma på det "traditionella" sättet efter klockan. Jag har inte sökt originalartikeln, men av vad jag kan läsa i abstraktet/sammanfattningen och artikeln i Dagens Medicin så lämnar studien en hel del i övrigt att önska.

Det första jag slås av är att forskarna valt att kalla den metod som användes under andra halvan av 1900-talet för traditionell. I och för sig har vi en förmåga att anamma "traditioner" på bara något år, men hos mig förs tankarna till det ursprungliga eller till traditioner bland vanligt folk innan medicinen kom och petade i människors vanor. När man väljer att använda tradition om att amma efter klockan så vill man associera den fria amningen med något nytt och ogenomtänkt påfund, något som inte är traditionellt.

Det andra jag slås av är att det verkar bara vara av godo att barnen växer snabbt. Är det verkligen på det viset? Hur påverkar snabb och kraftig tillväxt framtida fetma och diabetes till exempel? Jämfört med undernärda barn ska förstås välnärda, ammade barn växa snabbare men är det verkligen bättre ju snabbare ett barn växer? Har en människa som är två meter automatiskt bättre hälsa än en som en och en halv meter?

Det är en liten studie, bara lite drygt 60 barn totalt. Den information som mammorna fått under studien är jätteviktig, fick de information i graviditeten redan? Vilken inställning till amning hade personerna som informerade om amning? Hur såg arbetssituationen ut i de båda grupperna. När det bara är cirka 30 personer i varje grupp gör en enda mamma ett utslag på 3%, tre mammor utgör nästan en tiondel. Studien följde mammorna upp till tre månader (tolv veckor), det vore väldigt intressant att se hur det gick efter till exempel fyra och sex månader – hur länge fungerar det att helamma efter klockan? Förr var det inte ovanligt att mammorna trodde de gick i sin vid fyra månader eftersom barnen kommer till en period då det krävs intensivamning för att mjölkproduktionen ska komma ikapp.

Å andra sidan började jag fundera på om det kanske är så att vi är så inrutade i våra liv att vi har svårt att bara "följa med" i livet som det är när man har småbarn? Kan det kanske vara så att det är lättare att fortsätta amma om man kan styra upp tillvaron? Vi lever i en tid där många upplever att det mesta kan styras och planeras: när vi ska ha semester, när vi ska ha barn, var vi ska bo och så vidare. I mitt arbete träffar jag så gott som dagligen mammor som är oroliga att deras barn inte ska få tillräckligt med mat när de ammar, då kan det säkert upplevas som en trygghet att veta att det räcker att amma tio minuter var tredje-fjärde timma.

Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

Kan man amma och ändå vara jämställd i förhållandet? Ibland kan man höra att det inte går att amma därför att det stänger ute pappan från mamma-barngemenskapen. Då kan man undra vad som menas med jämställdhet. Är det att båda ska vara jämlika i allt som görs i familjen? Båda lagar mat, diskar, byter däck på bilen, målar staket och vad det nu är som ska göras lika ofta som den andra? Hur passar barnets rätt till optimal omvårdnad och omsorg in i den bilden om man väljer flaska bara av den anledningen att pappa ska kunna vara med och mata?

Det är sant, ibland finns det omständigheter som gör att kvinnan absolut inte kan eller vill amma av någon anledning men är det rätt att välja bort amning av jämställdhetsskäl? Kan man anse att ett förhållande har förutsättningar att vara jämställt om båda måste mata barnet och där man ser amningen som ett hinder för jämställdheten eftersom pappan inte kan delta på annat sätt än springa med kuddar och massera fötterna på mamman?

Som de allra flesta vet anses modersmjölken vara optimerad för barnet, den innehåller inte bara viktiga näringsämnen utan tillväxtfaktorer och antikroppar som inte kan tillföras på kemisk väg. De hjälper barnet att växa fysiskt och mentalt och de skyddar barnet mot infektioner. Är det då rätt att välja bort det till förmån för pappans flaskmatande?

Ett barn behöver så mycket närhet de första månaderna i livet att det helt enkelt inte går att skämma bort det med närhet. När mamman inte ammar kan pappan ta över och bära, vagga, vyssja så att hon kan få lite egen tid att göra det hon vill, behöver eller måste. Blöjor ska bytas och magar ska rapas. Helgmorgnar är utmärkta tillfällen för pappan att ta sig tid att knyta an med sitt barn, ta sovmorgon var sin dag, amma och låt pappa ta över till nästa matning. Innan ni vet ordet av är det dags för smakportioner och då spelar det verkligen ingen roll om maten kommer från mamman eller pappan.Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

Att ord sårar vet vi, de kan också påverka hur vi ser på företeelser innan vi själva har bildat oss en uppfattning. Förutom våra egna erfarenheter och andras berättelser om att vara gravid och att föda färgar vår upplevelse av att vara gravid och våra förväntningar på förlossningen, läkarvetenskapens uttryck för det vi upplever har ibland en teknisk – för att inte säga negativ – klang. Det är inte bara i engelskan som man använder negativt laddade ord för att beskriva förlopp under graviditet och förlossning. Ta bara ordet värkar! Visst känns det som bara den när det tar i, särskilt de där sista centimetrarna innan barnet kommer men måste det göra ont? …eller värker det bara lite?

When doctors talk about being ?high risk?, a labour being ?prolonged?, ?an inadequate pelvis? or diagnose an ?incompetent cervix? or ?failure to progress? ? but especially when they make off-the-cuff comments about a ?lazy uterus?, a ?sloppy cervix? or a ?boggy fundus?, they present a view of the world, and the place of women in it, that imposes a certain set of values and that assumes that they, as scientists, can step back and make judgements separate from the objects and systems they study.

Sheila Kitzinger’s Letter from Europe Obstetric Metaphors and Marketing BIRTH March 1999 Vol. 26.1

I brevet av Kitzinger som citeras ovan reflekterar hon också över att de benämningar som används är hämtade från teknikens värld: barnet föds ut genom kvinnans förlossnings-kanal, man går på mödravårds-kontroller som för att besiktigas under graviditeten. Barnmorskan gör hinnsprängning när hon gör hål på fosterhinnorna och barnet skär igenom när huvudet börjar titta ut genom vaginan (när huvudet kröns). Läkaren berättar om riskerna – tänk om flygkaptenen skulle gå igenom riskerna med dagens flygning!? Hur visas kvinnor på bild då? Jo, ofta är det huvudlösa figurer med ett foster i livmodern, vill man göra bilden mer levande så lägger man till lite skelett och muskler.

Tja, då är det kanske inte så konstigt att graviditet och förlossning känns skrämmande ens för den mest vidlyftiga av barnaföderskor? …eller att vem som helst kan känna att hon måste ta på sig skulden för att hennes kropp var värksvag, hur ska en så vek kvinna någonsin kunna föda ett barn för egen kraft?

Visst händer det ibland att det blir problem under graviditet och förlossning men ibland kunde det kanske vara bra att ladda ord som har med det naturliga förloppet lite mer positivt. Ett ord betyder så mycket…Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

För de flesta känns det förmodligen ganska främmande att ta med de äldre barnen till förlossningen. Många gånger kan det bero på att man själv inte vill visa sig inför sina barn i den situationen, oftast handlar det kanske om att man är orolig över hur barnen ska uppleva det som händer eller vad som händer med barnen om något akut skulle inträffa.

Sarah, now 14, said about David?s birth 18 months ago, ”[?] When he came out he was all covered in blood. I expected him to be clean like in the films…. We were the first people he saw. It?s a nice experience. I think children should be there.”

Sarah, nu 14 år, berättade om Davids födelse för 18 månader sedan, ”[?] När han kom ut var han helt täckt med blod. Jag hade förväntat mig att han skulle vara lika ren som de är på film…. Vi var de första människor han såg. Det var en trevlig känsla. Jag tycker barn borde få vara med.”

Sheila Kitzinger’s Letter from Europe What Do We Tell the Children? BIRTH March 2002 Vol 29.1

I gamla tider, när de allra flesta kvinnor fortfarande födde hemma så var barnen ofta närvarande vid förlossningen på ett eller annat sätt. Ibland lämnades de bort till anhöriga, ibland kom någon hem och vaktade barnen under förlossningen och ibland fick de vara med inne hos mamman. Det berodde helt på hur de inblandade ville och kunde lösa barnvaktsfrågan. När förlossningarna flyttade in på sjukhus passade syskon inte längre in i bilden och de fick inte ens vara i närheten när det mindre syskonet föddes. Numera kan det ända ibland att föräldrarna har äldre syskon närvarande vid sjukhusförlossningar men det är sällan, vid hemförlossningar är det vanligare.

Sheila Kitzinger, som bland annat har skrivit boken ”Att vänta och föda barn”, sökte föräldrar som hade haft äldre syskon med vid förlossningen för att få veta barnens reaktioner. Alla barn som fått vara med vid mammans förlossning var glada att ha fått vara med, några tyckte att de inte tyckte om allt blod men var ändå nöjda. En sjuårig pojke sjöng ”Happy birthday to you” för sin lilla syster, en treårig pojke talade om för sin mamma att han tyckte att hon varit duktig som födde systern och en tvåårig pojke hjälpte till att badda mammas panna och fick hjälpa till att klippa navelsträngen. Berättelserna fortsätter i samma anda. Barnen hjälper till när de kan och vill, vissa stunder är det mer intressant att leka eller spela spel, och de känner sig delaktiga i födelsen av sitt syskon vilket gör att de känner att det blir ett speciellt band dem emellan.

Jag har själv aldrig haft mina barn med vid mina förlossningar (jag födde barn -97, -98 och -05) men skulle kunna tänka mig det om jag visste att förlossningen skulle gå lagom snabbt så att barnen inte skulle hinna tröttna på att vänta på sjukhuset. Det blir ett naturligt sätt att lära sig hur en förlossning går till, vad som händer och vad man gör. Med tanke på hur förlossningar ofta illustreras i media tror jag att det är viktigt att man pratar med sina barn om sina egna förlossningar så att de har realistiska bilder med sig till den dag det är deras tur. När jag pratar om barnens förlossningar märker jag också att de tycker det är väldigt spännande att höra hur det var när de föddes, de har redan skapat sig egna föreställningar om hur det ”ska” vara men det är inte alltid det stämmer överens med verkligheten.

När barnen växer upp kommer det säkert att bli aktuellt att ta reda på vad de får lära sig om detta i skolan. Diskuterar man de känslomässiga aspekterna på att föda barn? Jag vet att när jag gick på högstadiet visade de en förlossningsfilm som istället för att upplysa skrämde flickor inför sina kommande förlossningar, den filmen är borta men vad finns det nu istället? Pratar men om amning eller illustreras fortfarande bebisen med nappflaska i munnen?Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

Jag tror att den första förlossningen jag såg på TV var när Raskens Ida var uppe på loftet på deras soldattorp och födde ett av sina många barn. Förlossningen startade hastigt och hon hann inte ta sig ner utan födde där uppe. Ensam och i fruktansvärda plågor. Åtminstone är det den bilden jag har i huvudet nästan trettio år senare. Jag tror inte att det har påverkat mig nämnvärt inför mina förlossningar men jag kan inte låta bli att fundera över hur bilden av den gravida eller födande kvinnan förmedlas.

Another series, ’The Body Story’, shows the embryo as a scheming alien which first takes endocrine control over the mother’s whole physiological system and then ruthlessly exploits her body in its own interest. She is perceived as victim, passively suffering the fetal conquest.

Sheila Kitzinger and Jenny Kitzinger’s Letter from Europe Childbirth and Breastfeeding in the British Media BIRTH March 2001 Vol 28.1

Många filmer och TV-serier kommer från USA. Där har man dessutom en annan handläggning av kvinnan under hennes graviditet och vid förlossningen, där träffar hon obstetrikern (specialistläkare) istället för barnmorskan och man gör fler kontroller varje gång. Den vanligaste TV-förlossningen börjar väl med kraftigt insättande värkar som gör att kvinnan knappt kan stå rak. Mannen får panik och i värsta fall får han till och med fel kvinna med sig till förlossningen. Färden till sjukhus går i blåljusfart, ofta med en taxichaufför som aldrig verkar ha varit med om detta förut. Väl på sjukhus kopplas diverse apparater till kvinnan, hon kläs i grön operationsduk från hals till hälar. Förlossningen dirigeras av en bestämd läkare och kvinnan lyder order. När barnet föds lyckas läkaren lirka ut barnet nästan utan att lyfta på operationsduken. Därefter ligger mamman lyckligt omstoppad i en mysig sjukhussäng med barnet i famnen och nappflaskan i högsta hugg – det är inte ofta men ser en ammande mamma på film. När det är dags att åka hem skjutsas hon i rullstol till entrén där den lycklige fadern tar emot med blommor och ballonger.

Monty Python har gjort en underbar scen där de gör parodi på den sortens förlossningar. Där börjar läkaren att ta in diverse viktig apparatur, ju dyrare desto bättre och allra viktigast är apparaten som säger ”ping”! Till slut, mitt i all apparathysteri, kommer obstetrikern på att något saknas – patienten! Så rullar det på. Helt obetalbar humor.

Numera kan man se dokumentärer om hur det är att vänta och föda barn. Till och med på svenska. Det tycker jag är bra även om det till och med i dessa kan kännas aningen tekniskt-medicinskt fokuserat ibland. Även om teknik och medicin är viktiga delar i många förlossningar så är det så mycket annat runt omkring som skulle vara så bra att visa, inte minst i filmer där kvinnan är gravid och ska föda. Alla tankar graviditeten för med sig (de flesta kvinnor på film verkar helt oberörda om det inte är så att de mår illa förstås), sammandragningarna i graviditeten som ett tecken på att kroppen tränar, att förlossningssmärtan kan sitta på fler ställen än mitt fram på magen (vilket sällan överensstämmer helt med verkligheten) eller att det finns fler förlossningsställningar än gynställning tycker jag skulle vara spännande att få se i en film eller TV-serie.Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

Ett barn som inte genast vill suga tag i bröstet kan få vilken mamma i offentligheten som helst att börja svettas. Detta är ett passionsdrama som inte bara avslöjar mammans dåliga förmåga att ta hand om barnet, det försvårar också försöken att hålla handlingen hemlig för omgivningen. Det bästa vore ju om kvinnan kunde tanka barnet som vore det välling eller vatten så allt kunde vara över så smärtfritt som möjligt.

There is evidence that women breastfeed longer when they feel comfortable about doing it in front of other people. One obstacle they encounter is that breastfeeding openly is often perceived as a form of exhibitionism. So if breastfeeding is to take place outside the home many women feel relaxed only when the act is disguised.

Sheila Kitzinger Modesty in Breastfeeding MIDIRS Digest, September 2000

Sheila Kitzinger skriver om att kvinnor ammar längre om de tycker att det går bra att göra det inför andra människor. Det finns nämligen ett hinder som gör att många kvinnor drar sig för att amma offentligt: de ses som exhibitionister vilket gör att de själva eller andra anser att det anständiga vore att dölja vad de håller på med. Att göra något så oanständigt kan göra både utövaren och åskådaren generade.

Inte nog med att en del ser offentlig amning som en exhibitionistisk handling, det kan till och med upplevas som om de båda njuter av amningsstunden. Barnet sörplar, smackar och hugger efter bröstet som en hungrig gökunge – en högljudd njutningsstund som saknar all anständighet! För att inte tala om en mamma som ammar ett större barn, ett barn på två-tre år som själv söker efter bröstet!!!

Tja, vad ska man göra då om man vill amma så länge som möjligt men har svårt att bortse från vad andra kanske tänker när de ser en ammande mamma? Kanske man själv bär på liknande tankar när man ser en annan mamma som ammar? Det är inte så lätt att ändra sin inställning ens med den bästa vilja i världen. Det man kan försöka tänka på är att amning är en naturlig del i ett spädbarns liv de första månaderna när det behöver modersmjölken som sin enda föda, även efter den tiden är den också naturlig även om det bara innebär en efterrättsskvätt eller tröst i en ovan situation. Barn är naturliga i sitt sätt att vara och har ännu inte lärt sig att man ska äta tyst och effektivt, ibland kanske du själv tuggar lite långsammare för att hinna njuta av din favoriträtt? Kanske smackar du till och med lite?Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

Hemma igen efter en vecka i solen (Los Gigantes på Teneriffa). Här kommer en kort, något snurrig berättelse om hur det var att åka bort meden 1,5 åring och en (nästan) 3 månaders bäbis.

Vi hade med två ombyten av kläder (och ett litet paket resetvättmedel), blöjor för ett par dagar ifall det skulle vara svårt att hitta, välling och flaska eftersom det ändå inte tar så stor plats. Solhatt ska man ha i solen, nappflaska är praktiskt att ha vatten i när man är ute – det blir inte så mycket spill.

Flygresan gick över förväntan! Vi letade efter billiga sulkysar till åtminstone förstisen innan vi åkte iväg men innan vi fått fingrarna ur ändan och åkt in till OBS där de var hade de hunnit ta bort dem ur hyllan, så det blev till att ta stora syskonvagnen. Inte helt fel ändå eftersom minstingen är så liten ännu. Liften/insatsen fick vi ha med på flyget förutom handbagaget, jättebra att ha minstingen i den när man är van att ha honom i MaxiCosin annars när man är ute och far.

På vårt flygplan (Britannica) fanns inga sådana där nät som man kan lägga bäbisen i utan vi fick ha honom i knäet hela tiden, båda barnen fick varsitt bälte att sätta fast i våra vid lyft och landning. Det gick bra, men det satt minst sagt konstigt på minstingen och "rann" lätt av honom. Får man inte extrasäte för babyskyddet så är det nog nästan omöjligt att få plats med den, inte kan man få ner den på golvet (det var knappt det gick att få ner ryggsäcken och inte får den plats i knäet heller. Men vill man chansa så har man säkert användning för den om man vill hyra bil när man kommer fram. Där vårt sällskap hyrde bil hade de bilbarnstolar, men de var inte för de minsta barnen utan från ett par-tre år och uppåt.

Vagnen var ju oumbärlig, perfekt sena kvällar på restauranger då barnen kunde sättas där för att sova. Bökig på dagarna då varken butiker eller trottoarer var tillräckligt breda för en syskonvagn (varför använda trottoaren till att gå på när det passar mycket bättre att ställa bilen på den). Nästa gång investerar vi nog i varsin sulky om vi inte kan låna ihop till ett par. Bärselen hade vi med oss. Jättebra att ha när inte vagnen dög att ligga i. Edvin somnade flera gånger i den när vi gick omkring.

Nappflaskan tyckte jag var bra att ha med som vattenflaska. Eftersom vi var rädda att förstlingen inte skulle få tillräckligt med vätska så gav vi honom välling till frukost, inte för att det var tillräckligt men kanske mer än han annars skulle druckit.

Det här var lite om det praktiska på resan, i övrigt var det härligt att komma ifrån höstrusket ett tag! minstingen sov hela nätterna därnere, tyvärr var det alltför lätt att falla tillbaka i gamla mönster när vi kom hem igen…

När det gäller mat och blöjor tog vi med det mest nödvändiga bara och satsade på att köpa vad vi behövde där nere för att få så litet bagage som möjligt. De har ju barn där med.

Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

Mallis -05Vi var till Mallorca i två veckor när minsta sonen var 2 månader. Då ammade jag fortfarande helt och behövder inte ha med mat, nappflaskor eller liknande. Det vi hade med oss för att skydda bebisen mot solen var solkräm med fysikaliskt skydd, han fick sitta i skuggan i vagnen så mycket det gick. Den använde vi på de delar av kroppen som inte täcktes av sol. Blöjor tog vi också med ett stort paket som tur var, paketet räckte bara drygt en vecka så vi fick köpa nya där nere, de billigaste vi hittade var dubbelt så dyra som hemma. Även om det är tråkigt att bära blöjor på resan ner så tycker jag det är värt det, utrymmet som blir över till hemresan kan man stoppa souvernirer i 😉 En bärsjal är faktiskt oerhört praktisk när man är ute och går eller åker buss (ibland kan det vara bökigt att ha med vagnen), lilleman sov eller bökade runt i sjalen när vi var ute på våra utflykter och verkade riktigt nöjd med tillvaron. Tja, det var väl de viktigaste sakerna, svala kläder och så också förstås…

Ska man åka till medelhavet med små barn tycker jag att man ska åka på våren eller tidigt på sommaren. Vi var dit vid månadsskiftet maj-juni och det var helt perfekt, varmt som en vanlig svensk sommar, inte så mycket turister och grönt! Vi hade vagn med oss men bar mest i bärsjalen, bebisen (som var 2 månader då) sov eller bökade runt lite därinne och det gick att göra riktigt långa turer innan han tröttnade. Mallorca har både busslinjer och tåglinjer, vi utnyttjade båda delar. Med en bebis är det ganska trevligt att göra en buss- eller tågutflykt – det finns aircondition och man kan amma när bebisen blir hungrig.

Jag vet inte hur de ser på amning i Spanien eller hur turister från andra länder gör det så jag försökte att sätta mig så att så få som möjligt skulle uppfatta det som stötande. Då är bärsjalen bra att ha med, den kan dölja lite att man ammar och den skyddar bebisen mot solen när man lägger över den.

Finns det möjlighet så tycker jag att man kan hyra eller låna vagn, de som finns där nere är inte riktigt anpassade för riktigt små bebisar men det är otroligt tråkigt om den egna vagnen skulle gå sönder i hanteringen på flyget, jag vet. Även om man inte tror det ska hända en själv så inträffar det ibland och man får kalkylera lite med riskerna innan man bestämmer sig.

Att flyga var en liten historia i sig men låt oss säga så här: det är inte roligt att sitta fast på en flygplats, men inte så mycket att göra åt och det är sådant som händer. Man får göra det bästa av situationen. För oss och bebisen fungerade det ändå riktigt bra att flyga, jag tror faktiskt att det fungerar bäst att flyga med bebisar som är några månader gamla eller lite större barn. I åldern däremellan kräver de aktivitet på ett annat sätt och har inte något tidsbegrepp när de har det tråkigt. Jag ammade vid start och landning ammade jag, det fungerade bra. Tyvärr är det lite svårt att veta i förväg när man ska börja att amma – åtminstone om man inte flyger så ofta – så han var klar när det började trycka i öronen. Det verkade ändå som om han kompenserade automatiskt eftersom han låg och sög tomt med munnen.

På det stora hela tycker jag att det var trevligt att vara ute och resa med liten bebis. Han krävde inte så mycket mer än mat och sömn. Vi fick planera våra dagar lite, skugga mitt på dagen och de lite längre promenaderna på kvällen. Bada och sola blev det oftast på förmiddagen en stund tills lilleman sade ifrån att det var för varmt.

Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

Inte ens om man ser till det egna minnet tror jag att man någonsin kan bli förstföderska igen. Även om mycket har stuvats undan i det undermedvetna så dyker det upp små glimtar igen när man har sitt barn hos sig. Det skulle väl vara för det faktum att utbudet av saker-som-man-inte-kan-vara-utan verkar öka exponentiellt för varje år. När jag fick mina båda första barn visste jag inte att det var nödvändigt med speciella behållare för använda blöjor eller att man kunde linda ett tygskynke om sig och bära barnet i. Den där speciella blöjhinken klarar vi oss faktiskt lika bra utan med tredje barnet men bärsjalen är ett underskattat hjälpmedel som jag önskar jag hade haft tillgång till mycket tidigare.

Hur är det egentligen när man är gravid igen, men har 10 år mellan barnen? Räknas man som en förstagångsföderska då?

Att man skulle räknas som förstföderska efter ett visst antal år är nog ett lite gammaldags sätt att se på det. Vävnaderna i livmodern, runt buken och i underlivet har töjts ut, inte minst bäckenbotten har påverkats. Det kan man se på äldre kvinnor som inte fött barn på många år att graviditeten har satt sina spår. Nyare forskning har till exempel visat att det inte i första hand är förlossningssättet som påverkar risken för inkontinens utan de förändringar som sker i och med graviditeten som påverkar mest.

Vad som däremot verkar kunna påverka hur graviditeten blir är om man har en ny pappa till barnet oavsett om du har ett år eller tio år emellan barnen, har man t.ex. haft havandeskapsförgiftning vid tidigare graviditeter kan man klara sig undan om man har en ny pappa. Det finns lite fler sådana saker som kan ändra sig med vilken pappa man har till barnet men i kroppen blir du aldrig mer förstföderska.Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

En lång väntan som bara blir längre dag för dag, vid senaste barnmorskebesöket sade barnmorskan att hon inte trodde vi skulle ses igen men det verkar nog bli så ändå… Att vänta barn i nio månader är en lång tid, att vänta längre kan kännas som nio månader om dagen. Vänner och släkt ringer ideligen och frågar om man är hemma fortfarande. Nötter!!! Hade jag varit på förlossningen antar jag att jag inte hade svarat i telefonen hemma.

En ”normal” graviditet varar i 40 veckor /- 2 veckor. Att föda i normal tid eller ”i tid” innebär alltså allt från 38 till 42 veckor. Innan dess föder man tidigt och efter det sent. Det är inte säkert att ens det räknas som utanför tiden, det beror på hur barnet mår. Ett barn som föds vid 36 fullgångna veckor kan må lika bra som ett annat som föds efter 40 veckor, barnet räknas visserligen som tidigt fött men behöver inte nödvändigtvis någon speciell vård för det. Tvillingar och andra -lingar föds ofta före beräknat förlossningsdatum, ju fler man väntar desto tidigare, men det är inte ovanligt att det kan gå 40 hela veckor också.

Av någon anledning så verkar det bara vara så att en del kvinnor bär sina barn längre än andra, de verkar ha bra förutsättningar för sina barn där inne i livmodern. ”Det känns inte som om jag fått en bebis”, tycker en del som gått länge och får ett lite större barn. Nej, så är det kanske. Visst har barnet samma behov som vilken nyfödd som helst men på en del sätt verkar det som om barn som ligger länge i livmodern fortsätter utvecklas därinne också och verkar mognare när de föds. Det räcker inte att barnet är stort för att man ska få den känslan utan det måste få ligga i livmodern i motsvarande utsträckning också.

En av de största rädslorna när det gäller överburenhet är att moderkakan ska sluta fungera. Därför brukar man få gå på kontroller på specialistmödravården när man gått 42 fulla veckor. Med tiden åldras moderkakan och till slut börjar den fungera allt sämre. Det finns dock en stor reservkapacitet och det ska mycket till innan barnet påverkas. Även om risken för barnet ökar ju längre man går över tiden så är risken ändå mindre än för de flesta andra vanliga komplikationer.

Hur länge man får vänta ytterligare innan läkarna på specialistmödravården väljer att ta i med hårdhandskarna för att få ut barnet varierar lite från plats till plats och naturligtvis beror det också på hur barnet verkar må. Någon gång runt 43 veckor görs i allmänhet något, oftast igångsättning med prostaglandiner eller värkstimulerande dropp. Ibland går det snabbt att få igång förlossningen och ibland tar det ganska lång tid. Till slut kommer barnet ändå.

Att njuta av sin graviditet efter 42-43 veckor är lättare sagt än gjort, men tänk på att egentligen finns det inget bättre ställe för ditt barn att vara på om det ändå har bestämt sig för att det trivs där!Continue Reading

By:
On:
In: Okategoriserade

Som en del i förlossningsförberedelsen borde det alltid ingå moment där man får träna sig i att tänka positiva tankar. De kan hjälpa en när det känns jobbigt och när man bara vill ge upp. Dels skapar positiva tankar positiva spiraler i motsats till om man intalar sig att det aldrig kommer att gå, dels kan de vara något att hänga upp tankarna på när smärtan är det som överskuggar hela ens varelse. Nedan hittar du ett urval av positiva tankar som man kan upprepa för sig själv. Gärna någon gång om dagen, med lite tur kan det bli en självuppfyllande profetia. Välj någon du tycker om eller hitta på en egen.

Mitt psyke och min kropp kan klara av en förlossning.

Jag kommer att få ett starkt och friskt barn.

Jag litar på att min kropp kommer att kunna föda mitt barn.

Jag litar på att mina instinkter kommer att leda mig i förlossningen.

Jag litar på att jag har en känsla för vad som är bäst för mitt barn.

Jag är en stark kvinna som klarar att föda mitt barn.

Bara jag kan föda mitt barn och jag klarar av den utmaningen.

Det är vårt barn och min kropp, ingen annans.

Min kropp är en vacker och fantastisk skapelse.

Det är viktigt att jag är ärlig mot mig själv.

Jag lyssnar till min kropp och mina egna önskningar.

Jag förtjänar den förlossning jag önskar.

Jag litar på min kropp.

Jag litar på den smärta jag upplever.

Jag litar på mitt värkarbete.

Jag litar på vårt barn.

Jag är beredd att uppleva de känslor som kan komma över mig.

Jag litar på att mitt bäcken och min bäckenbotten kommer att öppna sig för vårt barn, så som det gjort för en massa andra kvinnor före mig.

Min kropp är vacker, kapabel att föda och stark.

Jag accepterar mig själv precis som jag är, här och nu.

Jag känner en inre frid och skönhet.

Jag accepterar denna förlossning som min förlossning och tror att det som sker är det som är bäst för mig och mitt barn.

Jag älskar och accepterar min kropp fullständigt, precis som den är.

Jag känner kärleken från de människor som omger mig.

Mitt barn vet att allt är som det ska.

Jag vet i mitt hjärta vad som är bäst för mitt barn, det är bara mitt medvetande som måste lära sig det.

Bra och starka värkar hjälper mitt barn att komma till världen.

Min kropp har kunskapen att föda vårt barn.

Mitt barn vet när och hur det ska födas.

Mitt barn kommer att födas friskt och i precis rätt tid.

Min kropp när mitt barn.

Precis som min kropp vet hur den ska få mitt barn att växa så vet den hur den ska föda barnet.

Förlossningen är en invärtes process där jag känner vad som händer i den nedre delen av kroppen. Det är en process där jag växer som människa, precis som all personlig utveckling är en process som sker inuti mig.

Jag tänker på viktiga och bra händelser i mitt liv och låter dem skapa en positiv känsla inför förlossningen.

Jag använder positiva upplevelser och människor som är bra för mig för att kunna fokusera på graviditeten och förlossningen.

Jag ser fram emot att snart få träffa barnet som växer i mig.

Jag litar på att min kropp vet vad den ska göra.

Jag fokuserar på min andning för att kunna slappna av och släppa ut barnet.

Jag låter min kropp och mitt barn ta hand om förlossningen.

Omföderska:

Detta är en ny förlossning och ett nytt barn, båda unika.

Jag ser min förra förlossning som en erfarenhet jag lärt av och som fått mig att växa som människa.Continue Reading