MariaTingvall (Page 5)

Förmiddagssession: E-Learning
Susan Stone började dagen med att berätta om ett projekt på landsbygden i Kentucky. Många områden är så glest befolkade att det är svårt för nya barnmorskor att få tillräckligt bra praktik. Föreläsaren uttryckte sig som så att med förbättrad födelsekontroll sjönk antalet förlossningar och det blev färre kvinnor att träna på. Det har lett till att de som vill bli barnmorskor måste flytta till städerna och utbilda sig vilket leder till att de sedan skaffar jobb där de utbildat sig. Därför har man öppnat en distansskola för barnmorskor på landsbygden med förhoppningen att fler ska stanna kvar på landsbygden efter utbildningen. Den första kursen började 1989 och då skickades material per post, fax eller telefon och många hade långt till bibliotek så det var fortfarande bökigt för många som ville stanna och utbilda sig. I och med att kontakten var sporadisk var det också lätt att bli distraherad från studierna. Från 1994 använder man epost och numera är utbildningen webbaserad bortsett från ett antal tillfällen då kursarna träffas på campus för att lära känna varann och öka känslan av att vara en klass. http://www.midwives.org/home.html

Därefter berättade Joeri Vermeulen om Leonardo da Vinci projektet MedSkills som är ett EU projekt där hans del handlar om graviditet och förlossning och verkligen hans hjärtebarn. MedSkills innehåller olika träningsmoduler. Innehållet är fritt, inget kopieringsskyddat material utan man får kopiera och använda innehållet hur man vill. Förutom träningsmoduler finns det information, referenser till evidensbaserade artiklar samt bilder och multimedia. Sidan är svår att hålla aktuell eftersom det hela tiden händer nya saker så Joeri efterlyste engagerade medhjälpare – DET känner jag igen!!! Dessutom finns en wiki där alla kan skriva texter direkt in på MedSkills – alla sådana artiklar granskas först så att det inte hamnar enmassa skräp där. http://www.medskills.eu/index.php

Innan förmiddagsfikat berättade Marlene Sinclair från Irland om the Doctoral Midwifery Research Society (DMRS), ett nytt nätverk för forskande barnmorskor. Det lät spännande! http://www.doctoralmidwiferysociety.org/

Förmiddagssession: Breast feeding
Linda Kvist från Sverige berättade om akupunktur vid mastit. Hur många som får mastit, mjölkstockning, varierar stort mellan olika studier: 2-33%. Ungefär 60%, två av tre ammande mammor har någon gång problem med amningen utan att det leder till mastit. I många länder är det mer eller mindre rutin att sätta in antibiotika vid mastit. I länder som USA, Australien och Nya Zeeland får mellan 77% och 97% av mammorna med mastit antibiotika medan andelen i Sverige är 9%. Kvist och hennes forskarlag kom fram till att akupunktur är ungefär lika verksamt som oxytocinsprej, smärtlindring och varm dusch – 15% av kvinnorna i studien som hade mastit fick antibiotika. Kvinnor som får akupunkturbehandling vårdas lika länge på sjukhus som kvinnor som får antibiotika i Kvists studie (fem vårddagar) och de är lika nöjda med vården sex veckor efter sin mastit. 3,3% av kvinnorna i studien som hade mastit (0,1% av alla kvinnor) fick bröstabscess, bröstböld, vilket var lika stor andel som i länder där man ger nästan alla antibiotika. Slutsatsen är att det oftast inte är lönt att ge antibiotika utan mastiten läker av sig själv men akupunktur, smärtlindring och varm dusch verkar lindrande.

Kate McFadden berättade om amning efter bikinisnitt. Efter snittet är mamman sårbar och upplever separation, isolering, avsaknad av privat sfär, orealistiska förväntningar och avsaknad av kunskap om föräldraskap. De behöver känslomässigt stöd som stärker självkänslan och de behöver fysiskt stöd när de ska mobiliseras och komma upp på benen. Ett stort arbete för kvinnorna är att återvinna närhet till barnet genom att möta barnet, få hudkontakt. Möjligheten att återvinna närhet påverkar traumaupplevelsen om det varit ett akutsnitt.

Under McFaddens föreläning lärde jag mig ett nytt nyckeluttryck inom barnmorskeyrket: Cinderella service = postnatal service = vård efter förlossningen.

Skolkade från Plenary session och gick runt i mässhallen och tittade istället. Mycket fint och spännande fanns det där. Mina kompisar, som gick och lyssnade sade att det var intressant. Det kan jag tro. Jag tror att de samlat de mest tänkvärda föreläsningarna i stora aulan eller hallen men just då orkade jag inte trängas med 3000 personer som skulle ut och äta lunch efteråt.

Lunch: Samma pastarätt som igår. Hade gjort detsamma men vi hade betalat så mycket pengar redan på det här kalaset att det fick gå ändå.

Eftermiddagssession: Lite blandat
Denna eftermiddag var det inget jag väldigt gärna ville se utan jag hängde med på en föreläsning som Eileen Hutton höll om tidig avnavling. Intressant ämne men inget jag förde några anteckningar från eftersom det handlade om hur snabbt man navlade av i Canada, jag var mer intresserad av orsak och verkan. En intressant sak var att barnmorskorna och läkarna uppskattade tiden för avnavling som längre än den verkligen var. När man står där och grejar med mamman och barnet hinner man mycket mer än man tror på kort tid.

Eftersom det började skvalpa i ögonen fick jag gå ifrån och gå på toa och när jag kom tillbaka var salen åter fylld till max så jag hoppade in på en annan session i närheten.

Judith Filmer berättade att intag av C- och E-vitamin inte ger någon fördel vid preeklampsi och prematuritet.

Eva Cignacco från Schweitz berättade om icke-farmakologisk smärtlindring av nyfödda. Det är ofta ett bra alternativ men inte tillräckligt vid svår smärta. Ett stort problem är att ingen farmakologisk smärtlindring är testad på prematura. Det är i och för sig inte lätt etiskt att göra försök på för tidigt födda barn men det gör det också svårt att hitta bra smärtlindring. I Cignaccos studie utsattes barnen för 23 procedurer om dagen och av dem var 17 stycken smärtsamma. Ju mindre barnet är desto fler procedurer utsätts barnet för, dessutom utsätts dessa små barn för fler smärtsamma procedurer än större barn. Några bra alternativa smärtlindringsmetoder är: sockerlösning, icks-nutritivt sugande (ex napp eller finger), lindning, känguruvård och musik. Sockerlösning ska bara vara ett tillfälligt alternativ eftersom det framförallt hos barn som är yngre än 31 graviditetsveckor har en negativ effekt. Napp plus sockerlösning har bästa effekten enligt forskargruppen. Lindning av barnet ger ett lugnare barn, hjärtfrekvensen blir lugnare och barnet sover längre men istället ökar CO2-halten, barnet kan bli för varmt och risken ökar något för höftledsluxation. Musik har en bra smärtlindrande effekt, särskilt tillsammans med napp eller känguruvård. Musikbehandlingen bör inte pågå mer än 10 minuter och inte överskrida 40-45 dB eftersom det finns risk att barnet överstimuleras istället (min avstånd till musikkällan 30 cm). Ett problem med denna forskning är att det saknas likriktning och upprepningar så det är svårt att göra jämförelser för att se hur väl resultaten stämmer överens. Ju fler studier som visar samma sak desto större chans att de speglar verkligheten så nära man nu kan komma…

Så hoppade jag vidare till nästa session eftersom jag inte tyckte den sista föreläsningen verkade vara i min smak. Anita Prelec från Slovenien berättade om Slovensk förlossningsvård. Jätteintressant men jag märkte att jag inte riktigt hängde med i hennes statistikredovisning. Vilka grupper var det egentligen som redovisades. Det sög i kaffetarmen… Där är i alla fall 16% av alla förlossningar kejsarsnittsförlossningar och 11 av landets 14 sjukhus är ”Baby friendly” och stödjer de tio stegen till lyckad amning. Från 1987 och framåt sjönk antalet förlossningar men de har ökat igen de senaste åren. Många kvinnor väljer att inte gå på kontroller, bland dem är det vanligare att föda för tidigt, ha snabba förlossningar, dödfödslar, navelsträngskomplikationer, kormosomfel och hjärtfel. Andelen kormosomfel och hjärtfel stämmer säkert överens med andelen dödfödslar. Det framkom inte hur många som gör abort vid dessa fel eller hur många barn som kan få hjälp om man vet om dem i förväg.

Kafferast.

Eftermiddagssession: Parental Wellbeing
Sista passet inleddes av Merethe Dalholt Björk och handlade om psykologisk hälsa hos mammor och pappor. Missade att skriva upp vilket sjukhus det handlade om men det var i Södra Norge i närheten av Oslo om jag inte minns fel. Eller var det Akershus? Får kolla upp det sedan…Där stannar mammorna tre dagar efter förlossningen och ibland stannar pappan också. Inte helt överraskande är mammorna tröttare än papporna de första fyra dagarna efter förlossningen. Mammorna mår mer ”smådåligt” medan papporna är mer jämna rakt över.

Maria Ekelin berättade om att för dödsbesked vid rutinultraljud. De flesta om inte alla blivande föräldrar känner förväntan inför rutinultraljudet och om det visar sig att barnet i magen inte lever känner de sig svikna och lurade. Eftersom det inte alltid är lustfyllt vid ultraljudet är det viktigt att uppmuntra kvinnan att ta med partnern. Männen i studien lade sin energi på att stötta kvinnan i sorgen och sörjde själva senare. Sverige är ganska unikt i och med att barnmorskor får göra ultraljud. Det märktes av frågorna efteråt, som ”Hur mycket berättar du för föräldrarna innan du hämtar läkaren”. En viktig fråga men jag tror inte att någon barnmorska låter föräldrarna vänta i ovisshet om de inte kan hitta ett hjärta som slår även om en läkare måste bekräfta det barnmorskan sett.

Slutligen berättade Leena Hannula om interventioner för att stödja amning. Finland är det land i Norden där minst andel kvinnor ammar. År 2005 ammade 60% första månaden efter förlossningen. På http://www.vauvankaa.fi/ kan kvinnor få amningsinformation och rådgivning från graviditetsvecka 20 fram till ett år efter förlossningen. Där kan föräldrarna fråga en expert och personal kan få utbildning om hudnära vård samt om föräldrakunskap och amning. På sjukhuset där studien gjordes användes LATCH-skalan som liknar APGAR och som mammorna själva kan använda om man så vill. Dessutom fanns det en amningsmottagning dit kvinnorna kunde vända sig. När dessa interventioner infördes höjdes amningsfrekvensen, fler kvinnor ammade, färre kvinnor använde napp och färre tillmatade på medicinsk indikation.Continue Reading

Dagens tema var Kvinnors röster.

Jag hade kollat ut några workshops som jag ville gå på så jag ställde mig i rätt kö för att få biljett. Kön gick väldigt långsamt och jag beslutade mig för att skippa första föreläsningen för att få en biljett. När det var ett sällskap på fyra personer eller så kvar framför började andra föreläsningen som jag tänkt lyssna på. Jag gav upp och gick iväg till salen där den skulle hållas. Där var det fullt i korridoren och stängt för fler åhörare. Morr igen! Gick därför tillbaka för att köa för workshopsbiljetter och hamnade långt bak igen. När jag kom fram kunde jag inte anmäla mig till den ena därför att den var avsatt för ICM-council och jag kunde bara anmäla mig till en åt gången eftersom efterfrågan var så stor att få vara med. Dubbelmorr!!

Lyssnade på Prinsessan Muna al Hussein av Jordanien, Aparjita Gogoi från Indien och princessan Anne innan lunch. Framförallt Aparjita Gogoi var väldigt intressant att lyssna på. Kvinnor är väldigt utsatta när det gäller graviditet och barnafödande. Varje minut dör en kvinna när hon föder barn! Massor av kvinnor skadas för livet av att föda barn och de allra flesta kan inte få läkarhjälp att åtgärda sådant som vi i Sverige ser som rutiningrepp men som kan vara handikappande om man inte gör något. Varje minut blir 190 kvinnor ofrivilligt eller oplanerat gravida, många av dem våldtagna i krig.
http://www.whiteribbonalliance.org/

Vi hade köpt lunchbiljetter för £3, värda £6 (ca 65-70 kr). Pasta i sås eller bakad potatis fanns det att välja på. Det dög. Kaffet sög. Kollade runt lite på mässan, det fanns en del skoj: utbildningsdockor, planscher, godis…

Eftermiddagssession: Postnatal
Första föreläsningen hölls av Jan Taylor från Australien och handlade om fatigue, att vara uttröttad eller utmattad – så trött att man egentligen inte orkar något. Kvinnor som drabbas av fatigue tar till olika strategier för att klara av vardagen. Till exempel ta det lugnt och prioritera, försöka hitta variation i tillvaron, träning, planering och hitta rutiner, försöka ställa realistiska förväntningar på sig själv och söka eller få hjälp från andra. Egentligen samma strategier som alla nyblivna mammor tar till – i olika grad – även om de inte är så trötta.

Andra föreläsningen handlade om skillnaden mellan att kämpa för att anpassa sig till situationen och depression och hölls av Irene Ridgers. Det var intressant att lyssna på. Beror det på att det är jobbigt att bli förälder att man är trött och sliten och kanske inte har lust att göra det man brukar eller beror det helt enkelt på förlossningsdepression? Slutsatsen var väl att de flesta nyblivna föräldrar har symtom som kan liknas vid depression men att det snarare handlar om att man kämpar med att anpassa sig till föräldrarollen. Det är jobbigt att vara nybliven mamma eller pappa och det kräver en massa energi att försöka hänga med och förstå det som sker den där första tiden.

Sista föreläsningen innan kaffet handlade om barnmorskans arbete i ett område på Nordirland, på gränsen mot Sydirland som barnmorskorna där kallar Republiken Eire. Den hölls av Jill Stewart-Moore och var också spännande på sitt sätt. Kvinnorna där föder på det sjukhus som ligger närmast eller som de tycker är bäst oavsett i vilket land det ligger. Det lät väldigt behändigt. Problemet var bara att om mammorna fött i ena landet och fick uppföljning därifrån och sedan av någon anledning sökte vård för sitt barn i det andra så kunde det hända att de föll mellan stolarna så att de missades i de regelbundna kontrollerna. Forskarna i gruppen hade också kommit fram till att mammor stödjer varann men saknar stöd från personal och de behöver få tillfälle att gå igenom sin förlossning.

Kaffet som ingick i konferensavgiften var inget vidare, så jag köpte en mugg i kiosken istället.

Eftermiddagssession: Experience & Satisfaction
Margaret Murphy berättade om olika former av stöd när mamman börjar amma: ”appraisal support” som innebär uppmuntrande stöd och som ger mamman självförtroende, ”informational support” som innebär att mamman får undervisning om amning, ”emotional support” som innebär känslomässigt stöd samt ”instrumental support” som är mer problemlösande stöd. De flesta behöver alla former av stöd någon gång.

Janice Butt berättade om Australiensiska kvinnors förväntningar på postpartumvård. De önskar att informationen de får inte ska vara motstridig, kvinnorna önskar att personalen ska ta sig tid att lyssna och vara lättillgängliga. Efter förlossnngen behöver de hjälp med amningen, tid att vila och hjälp att stärka självförtroendet. Något som förmodligen är universellt.

Ana Polovna Mivsek avslutade genom att berätta om Slovenska kvinnors upplevelse av vård från barnmorskor. De mest spännande stunderna var när jag lyckades komma på en föreläsning om hur det fungerar i andra länder. Vi har det väldigt bra här, något som är jätteviktigt att hålla fast vid. I Slovenien är interventioner som lavemang och rakning innan förlossningen vanligt men bara hälften av kvinnorna tyckte de fick information om dessa interventioner. Något som är märkligt är att trots många ingrepp och dålig information så är de flesta nöjda med sin förlossning. Föreläsaren trodde att det kan bero på att kvinnorna inte vet av något annat och anpassar sig till situationen som den är. Så är det säkert, men jag undrar om det kanske är så att man ofta är nöjd att ha sitt barn hos sig och att alla mår förhållandevis bra – då är kanske inte allt det andra så viktigt? Lite statisitik: av 2000 enkäter kom 500 tillbaka, kvinnorna tillbringade i genomsnitt 4,8 dagar på BB (2-28 dagar).Continue Reading

Vi hade hört om en marknad inne i Glasgow, det var några andra barnmorskor som också bor på hotellet som berättade att de var dit igår. Eftersom Glasgow är en stor stad togvi bussen, vi försökte förklara vart vi skulle men busschauffören verkade inte känna till marknaden. Vi fick hjälp av andra busspassagerare att kliva av vid rätt hållplats, en kvinna visade vart vi skulle gå och berättade var vi kunde fynda viktorianska saker.

Marknaden i Barras är som en stor loppis med stora lagerlokaler där saker ställs ut på gatan. Hela området är bilfritt så det är bara att strosa runt. Vi gick runt en lång stund och tittade på trädgårdssaker, cyklar, second hand kläder, vitorianska prydnadssaker, tavlor och allt vad det nu var. När vi kände oss mätta på marknaden promenerade vi tillbaka till hotellet för att förbereda oss för invigningen av barnmorskekongressen.

Vi bytte om till vad vi trodde var ”casual”, vilket visade sig stämma ganska bra. Det var en pampig invigning av kongressen med flaggceremoni där över 80 flaggor bars upp på scenen, en för varje nation som har medlemmar i ICM. Livetal av ordföranden i ICM och via länk av premiärminister Brown. Sång av RCM-kören som samlats på morgonen och tränat inför evenemanget, bra gjort! Uppvisningar av Skottska ungdomsteatern, irländsk dans, millenniumkören från Wales och så hödpunkten som var the Cavern Beatles som fick representera England – verkligt likt originalet. …och så lite kiltar och säckpipor förstås.Continue Reading

Lördag och ledig dag. Vi passar på att gå upp hyggligt tidigt och tar bussen från Buchannan till Balloch vid Loch Lomond, där ska det vara mat- och dryckfestival denna helg.

Vi kliver av vid busstationen och tittar på turistkartan. Den ger ingen ledtråd om vart vi ska men någon hade läst att det ska vara vid Loch Lomond shore. Vi handlar lite fika på Co-operative och går mot slottet. Det är helt rätt tid att åka till Skottland, det är i alla fall inte fel tid! Rhododendron stora som träd blommar ymnigt i alla dess färger. Likaså fuchsian. Helt underbart! Vi letar oss ner till stranden och hittar en plats där vi kan sätta oss och äta upp fruktsalladen vi köpte i affären. Någon vill fotografera, det uppmärksammas av ett par som sitter bredvid och fikar. Mannen undrar vi vill ha hjälp att ta bilder, han tar en bild på vårt ressällskap. Efter en stund, när båten som gör turer på sjön susar förbi, återgäldas tjänsten och mannen och hans käresta fotograferas med Loch Lomond och båten som bakgrund.

Balloch Castle ligger uppe på en kulle. Det är högt att gå och vi stannar och vilar. Det är en varm och fin dag. Slottet är litet och rart. Nästan som en förvuxen LEGO-borg med den allra sötaste lilla trädgård som översvämmas av rhododendron och andra blommande buskar. Jag känner att det är dags att dra på blusen som jag nästan alltid använder som solskydd för det börjar bränna på armarna.

Tillbaka i byn försöker vi lista ut var den där festivalen hålls egentligen. Vi hittar turistbyrån och frågar där. Det är bara en femminuters promenad dit, ut ur byn. Vi traskar dit. Eftersom vi inte har ätit så mycket till lunch blir jag smått överväldigad av de små smakbitar som erbjuds. Jättegott! Viner, kött, korv, bröd, bakelser. Allt möjligt! Till slut köper vi varsin äggröra med räkor och ett glas vin, jag väljer ett med eko-märkning mest för skojs skull och för att det kostar lika mycket oavsett sort. Gott, men det behövs inte mycket vin i värmen för att det ska kännas i huvudet. Tar lite bilder på sjön.

Det går ett lilleputt-tåg fram och tillbaka in till byn, vi tar det tillbaka, ingen orkar gå. Vi tar busen tillbaka. Tar oss till SECC dör vi registrerar oss i sista minuten för dagen. Reseledaren glömmer pappren inne på registreringsdisken men blir hindrad av vakter eftersom de hunnit stänga. Flygbiljetter och allt är kvar dör inne, inte kul om de är borta i morgon! Vi ilsknar till och ryter åt vakterna och resledaren får efter mycket om och men komma in och hämta pappren. Morr!

Tillbaka på gästhuset käkar vi ost med nötter och dricker vin. Inte helt genomtänkt, kanske men gott och mysigt. Hotellet känns ganska okej ändå.Continue Reading

Äntligen på väg, jag och några barnmorskor från kliniken. Vi hade sökt stipendium för att kunna åka men det var ändå osäkert in i det sista om vi skulle kunna åka allihop på grund av Vårdförbundets strejk. De andra i sällskapet arbetar inte på min avdelning så det ska bli spännande att se var det är för ena typer.

Bussresa med Flygbussarna till Skavsta. Öl och macka på uteplatsen. Varmt och skönt, undrar hur vädret är i Skottland – men det vet man ju hur vädret i Storbritannien är… Några har redan överlast så vi packar om våra väskor innan vi kliver på planet.

Framme vid Prestwick strax före midnatt. Hoppar på bussen mot Glasgow men får byta till Edinburgh-bussen eftersom Glasgow-bussen måste vänta in ett försenat flyg. Konstig känsla att åka på vänster sida av vägen, det känns som om chauffören kör fel i varenda rondell.

På Buchannans busstation byter vi till taxi den sista biten fram till gästhuset där vi ska bo. Det blir en svängig färd genom staden och runt på smågator.

Gästhuset, McLay’s, är ganska nerslitet med svenska mått mätt. Avskavda hörn, mögel i fönster och på toa. Men det är mysigt och toagolvet har klinker.

Somnar gott!

Continue Reading