Kan man amma och ändå vara jämställd i förhållandet? Ibland kan man höra att det inte går att amma därför att det stänger ute pappan från mamma-barngemenskapen. Då kan man undra vad som menas med jämställdhet. Är det att båda ska vara jämlika i allt som görs i familjen? Båda lagar mat, diskar, byter däck på bilen, målar staket och vad det nu är som ska göras lika ofta som den andra? Hur passar barnets rätt till optimal omvårdnad och omsorg in i den bilden om man väljer flaska bara av den anledningen att pappa ska kunna vara med och mata?
Det är sant, ibland finns det omständigheter som gör att kvinnan absolut inte kan eller vill amma av någon anledning men är det rätt att välja bort amning av jämställdhetsskäl? Kan man anse att ett förhållande har förutsättningar att vara jämställt om båda måste mata barnet och där man ser amningen som ett hinder för jämställdheten eftersom pappan inte kan delta på annat sätt än springa med kuddar och massera fötterna på mamman?
Som de allra flesta vet anses modersmjölken vara optimerad för barnet, den innehåller inte bara viktiga näringsämnen utan tillväxtfaktorer och antikroppar som inte kan tillföras på kemisk väg. De hjälper barnet att växa fysiskt och mentalt och de skyddar barnet mot infektioner. Är det då rätt att välja bort det till förmån för pappans flaskmatande?
Ett barn behöver så mycket närhet de första månaderna i livet att det helt enkelt inte går att skämma bort det med närhet. När mamman inte ammar kan pappan ta över och bära, vagga, vyssja så att hon kan få lite egen tid att göra det hon vill, behöver eller måste. Blöjor ska bytas och magar ska rapas. Helgmorgnar är utmärkta tillfällen för pappan att ta sig tid att knyta an med sitt barn, ta sovmorgon var sin dag, amma och låt pappa ta över till nästa matning. Innan ni vet ordet av är det dags för smakportioner och då spelar det verkligen ingen roll om maten kommer från mamman eller pappan.