The use of ultrasound to identify milk ejection in women – tips and pitfalls – Diagnostic ultrasound imaging of the breast has been limited principally to the abnormal, non-lactating breast. Due to the rapid improvement of imaging technology, high-resolution ultrasound images can now be obtained of the lactating breast. Ultrasound scanning techniques, however, require modifications to accommodate the breast changes that occur in lactation. Furthermore, the function of the breast with regard to milk ejection can be assessed with ultrasound by identification of milk duct dilation and milk flow. At milk ejection, the echogenic duct walls expand as milk flows forward towards the nipple. Milk flow appears as echogenic foci rapidly moving within the milk duct. This paper provides a detailed description of the ultrasound technique used for the detection and reviews nuances associated with the procedure. [BMC International Breastfeeding Journal]
Kunskapen om hur kvinnobröstet ser ut inuti, och särskilt den ammande kvinnans bröst, har gjort framsteg på senare år. En viktig orsak till det är att man har börjat använda ultraljud för att lära sig mer om hur utdrivningsreflexen fungerar och hur bröstvävnaden förändras vid till exempel mjölkstockning. Artickeln från IBJ innehåller bilder och filmklipp från ultraljudsundersökning av ammande (pumpande) kvinnor. Spännande att se tycker jag!
Syftet med studien var väl egentligen att utveckla ett redskap för att se om kvinnan verkligen har mjölk om hon inte känner av utdrivningsreflexen om jag förstod det rätt, hur många gånger har man inte stått bredvid en kvinna som inte trott på att hon har mjölk och önskat att det gick att öppna en lucka för att visa att det visst finns tillräckligt med mjölk för barnet! En liten scanner som piper om det finns tillräckligt eller kanske ännu bättre har en display som visar hur mycket mjölk som finns inne i bröstet, som en bladderscan.
Det är svårt det där tycker jag. Å ena sidan är det bra att kunna visa att det visst finns mjölk, det är inget att oroa sig för, barnet får i sig den mat som behövs. Å andra sidan kan det utgöra ett stressmoment också att veta att man har "dålig" (vad är det?) utdrivningsreflex. I vilket fall som helst tycker jag det är bra att det utvecklas metoder som gör att vi lär oss mer om hur kroppen fungerar, och jag tror att ultraljud till exempel kan vara användbart när man ska diagnostisera vissa amningsproblem.