Shakespeare snvände kejsarsnitt på ett finurligt sätt i sin berättelse om Macbeth. Macbeth får en spådom som säger att ”ingen av kvinna född ska skada Macbeth”. Eftersom alla människor kommer från moderlivet räds inte Macbeth någon man, men han har inte räknat med alla möjligheter:

Macbeth:
Thou losest labour:
As easy mayst thou the intrenchant air
With thy keen sword impress, as make me bleed:
Let fall thy blade on vulnerable crests;
I bear a charmed life, which must not yield
To one of woman born.

Macduff:
Despair thy charm;
And let the angel whom thou still hast serv’d
Tell thee, Macduff was from his mother’s womb
Untimely ripp’d.

Macbeth:
Accursed be that tongue that tells me so,
For it hath cow’d my better part of man!
And be these juggling fiends no more believ’d,
That palter with us in a double sense;
That keep the word of promise to our ear,
And break it to our hope!–I’ll not fight with thee.

Macbeth:
Förlorad möda!
Du lika lätt den osårbara luften
Med svärdsegg rista kan, som såra mig.
Vänd klingan mot en hjessa, som kan blöda;
Mitt lif förtrolladt är och ger ej med sig
För någon qvinnofödd.

Macduff:
Förtvifla då
Och låt den engel, som du tjent, dig säga:
”Macduff blef ofullgången skuren ut
Utur sin moders lif!”

Macbeth:
Fördömd den tunga, som mig detta sade;
Den har min bästa mannakraft förlamat!
– Sätt ingen lit till dessa falska djeflar,
Som hålla tro och lofven mot vårt öra,
Men svika hoppet.
– Ej jag slåss med dig!

Det slutar illa för Macbeth, Macduff kommer med Macbeths huvud spetsat på en påle och blir kung.

På 1600-talet, när Shakespeare verkade, ansågs alltså inte barnet fött av kvinnan om det var fött med kejsarsnitt. Många snittade kvinnor känner att de inte fött utan blivit förlösta därför att de inte utfört något förlossningsarbete själva. Vad som är viktigt att tänka på när man läser denna text är dock att vid denna tid överlevde inte kvinnan en kejsarsnittsförlossning utan snittet var en nödåtgärd för att åtminstone rädda barnets liv vid komplikationer.