300 f.kr.

Demokritos som levde på 300-talet f.kr. kan sägas vara äggstockarna och deras funktion på spåret. Han trodde nämligen att det var kvinnan som hade säd, den bildades i inre organ som skulle motsvara mannens testiklar. Mängden säd från kvinnan resp. mannen skulle avgöra barnets kön. Vid orgasmen avsöndras säden och en ny liten osynlig människa lösgörs. Det skulle också finnas eldatomer som lösgörs och bildar själen.

Eftersom lustkänslan vid orgasm känns i hela kroppen är det självklart att säden också kommer från alla delar av kroppen, samlagsrörelserna gör att fuktigheten i mannens kropp värms upp och blir skummig. Skummet går till ryggmärgen via njurarna till testiklarna innan det slungas ut. Allt enligt Hippokrates. Eftersom kvinnan också njöt av samlag var det lika självklart att även hon producerade sädesvätska som utsöndrades i livmodern och strömmade både utåt och inåt. Det finns en stark, maskulin säd och en svag, feminin säd som både mannen och kvinnan är bärare av. Mängden avgör könet. Beroende på blandningen kan sex sorters människor formas: maskulina och starka män, svaga män, androgyner, karlaktiga kvinnor, starka kvinnor samt feminina och svaga kvinnor. Hippokrates funderade en del kring det där med livmodern också. Den består av flera fickor, det hade han sett hos djur som oftast fick flera ungar åt gången och det kunde förklara varför det blev tvillingar ibland. Livmodern behövde mannens säd eftersom den gjorde passagen av mensblodet lättare, fuktades inte livmodern tillräckligt ofta kunde kvinnan bli hysterisk, få andnöd, svimma o.s.v. Samlivet med en man gjorde kvinnan friskare. Romarna höll med: ”Nubat illa – et morbus effugiet” (Hon ska gifta sig – så flyr sjukdomen)

Aristoteles har påverkat synen på kvinnan (och mannen) långt fram i historien. Mannen är den högst stående varelsen, han fortplantar sig i en annan varelse och ger den dess livgivande kraft. Kvinnan bidrar med sitt mensblod som utgör fostrets kropp. Mannen är den aktive livsalstraren medan kvinnan är den passiva mottagaren. Uppfattningen lever kvar idag då man anser att män är aktiva och framåt medan kvinnor är barnafödande och vårdande. Aristoteles ser kvinnan som en ofullständig man som blev till genom ofullständig avlelse. Eftersom hon inte kan producera säd tappar hon inte heller håret och hon är över huvudtaget kallare än mannen.

Människan har alltid tyckt om att sätta företeelser i motsatsförhållande till varann, så också män och kvinnor där mannen är den starke och utåtriktade medan kvinnan är den svaga och inåtriktade och över huvudtaget får stå för negativa egenskaper. Inom taoismen samspelar yin och yang. Yang står för det manliga och står för ljuset, för världen, skelettet och hjärnan, livskraften, allt som är varmt, torrt och ljust. Yin omfattar natten, månen och vattnet, för hösten och vintern, allt som är fuktigt, kallt, mörkt och orent.