Sfinkterruptur

Så gott som alla kvinnor som föder barn vaginalt spricker lite i underlivet. Ofta är sprickorna så små att de inte ens behöver sys. Förlossningstång och sfinkterruptur (spricka som går till slutmuskeln runt anus) är några av de största anledningarna till att kvinnor fick problem att hålla avföring och/eller gaser. De flesta skadorna i bäckenbotten uppstår i samband med den första vaginala förlossningen. Det är inte säkert att kejsarsnitt förhindrar skador om förlossningen väl har startat. Oftast sker de största sprickorna i samband med att barnet har behövt hjälp ut så man kan säga att ju färre och mindre ingrepp under förlossningen desto bättre.

Förlossningsställningen påverkar också risken att spricka. Att ligga på sidan och föda utgör minsta risken för sprickor i mellangården, två tredjedelar av födande kvinnor slipper sprickor om de ligger på sidan och föder. Att sitta på huk och föda utgör störst risk att spricka i mellangården, särskilt bland förstföderskor. Knästående och skydd genom att barnmorskan håller över mellangården när barnet föds minskar risken för sprickor hos förstföderskor medan massage ökade risken för sprickor.

I en svensk studie fick 3% anal sfinkterruptur i samband med förlossningen. Största riskfaktorerna var förstföderska, hög födelsevikt, inget manuellt skydd av perineum, dålig översikt över mellangården, svullnad i mellangården, lång förlossning, utdraget utdrivningsskede, oxytocindrop, klipp, sugklocka och epiduralbedövning.

Bäckenbottenövningar och massage av mellangården efter förlossningen kan hjälpa att återställa muskelfunktionen.