Bröstcancer under graviditeten

Graviditetsralaterad bröstcancer defineras som bröstcancer som upptäcks under eller första året efter graviditeten. Enligt en amerikansk studie drabbas 1-4% av alla gravida. Om cancern upptäcks i tid skiljer sig inte prognosen från bröstcancer som upptäcks under andra skeden i livet.

Diagnos
Man blir allt bättre på att diagnostisera bröstcancer men det är fortfarande vanligt att det kan dröja. En anledning kan vara att mammografi under graviditeten har en tendens att ge falska negativa resultat, det vill säga att cancern inte alltid upptäcks. Biopsi, vävnadsprover, är oftast säkrare. Jämfört med andra bröstcancerpatienter har gravida samma prognos om man väger in faktorer som ålder och cancerstadium.

Behandling
Det är alltid besvärligare att behandla cancer under graviditeten eftersom man måste ta hänsyn till det väntade barnet. Enligt vissa studier kan kvinnan behandlas lika bra som andra cancerpatienter om man anpassar behandlingen till var i graviditeten kvinnan befinner sig. Under graviditeten är strålning inget alternativ som behandling, egentligen inte heller kemoterapi men i regel brukar det kunna göras under de tre första graviditetsmånaderna. Tamoxifen är ett vanligt läkemedel som dock inte bör användas under graviditeten på grund av risk för fostermissbildningar.

Prognos
Kvinnor som får sin bröstcancerdiagnos tidigt i graviditeten har enligt enstaka studier sämre prognos än andra kvinnor. Cancer som uppstår i samband med graviditeten tar ofta längre tid att upptäcka och hinner därför växa till sig mer än bröstcancer som upptäcks under andra perioder i livet. Överlevnaden är enligt en kinesisk undersökning 40% efter fem år, 36% efter tio år och 31% efter tjugo år. Enligt en svensk studie har kvinnor som får en bröstcancerdiagnos under graviditeten en överlevnad på 52% efter fem år och 44% efter tio år. Hos kvinnor där det gått mer än tio år mellan senaste förlossning och cancerbeskedet är överlevnaden 80% respektive 69%. Man tror att det kan ha att göra med hormonpåverkan att riskerna är större närmare en förlossning. Samtidigt som diagnosen är en arbetsam upplevelse för både kvinnan och hennes familj så är förutsättningarna för att överleva generellt bättre för kvinnor med barn än kvinnor som inte har barn.