Potträning

Barn använder blöja allt längre upp i åldrarna trots att de kan kontrollera sin urinblåsa från åtminstone ett och ett halvt års ålder. En anledning kan vara att nya blöjor blir allt bättre på att kapsla in urinen, istället ökar risken att blåstömningen störs och barnet lättare får urinvägsinfektioner.

Medianåldern för att bli torr på dagen är enligt svenska studier 3,5 år och att bli nattorr 4 år. Det finns inga skillnader mellan pojkar och flickor i det avseendet. I genomsnitt dröjer det tio månader från det att barnen är torra på dagen tills de också klarar att hålla sig torra på natten. När bebisen är tre månader kissar den i genomsnitt lite mer än en gång i timman medan en treåring kissar varannan timma. Att barnet kissar på natten är vanligast fram till sju månaders ålder, sedan minskar det successivt så att det är sällan det gör så efter ett och ett halvt års ålder. Ofta vaknar barnen till innan de kissar på natten. De individuella skillnaderna är dock stora.

Nyfödda barn tömmer inte blåsan helt varje gång, vanligast är det bland för tidigt födda att de inte gör det, men ju äldre barnet blir desto bättre blir funktionen att tömma blåsan. Det tyder på att det ändå skall till ett visst mått av mognad innan barnet klarar det. Bland annat måste urinblåsan klara att hålla en viss mängd urin, funktionen i muskeln som håller kvar urinen måste nå en viss mognad och nervkontrollen över blåsan måste vara utvecklad. Man har upptäckt att samma sak gäller prematura barn, deras blåsa är i allmänhet inte färdigmognad förrän de når ungefär samma justerade ålder som barn födda i rätt tid. Därför spelar det oftast ingen större roll när man börjar eller hur intensivt man tränar, är inte kroppen mogen att hålla utrinen så dröjer det tills barnet klarar att hålla sig.

Ju tidigare man börjar potträna desto tidigare blir barnet torrt, samtidigt tar det längre tid innan barnet klarar att hålla sig torr om det är för litet. Det verkar inte som om barnen löper större risk att drabbas av förstoppning eller ovilja att sitta på toaletten i vilket fall som helst. Risken för vätning både på dagen och natten samt risken för urinvägsinfektioner är större hos skolbarn som pottränats senare än andra barn. Även föräldrarnas metoder vid potträningen påverkade utgången av potträningen. De barn som i skolåldern hade svårt att hålla tätt eller drogs med urinvägsinfektioner hade oftare pottränats efter ett och ett halvt års ålder och föräldrar som försökte uppmuntra barnet att uträtta något på pottan genom glada tillrop, rinnande vattenkran eller liknande medan föräldrarna till de skolbarn som lyckades hålla tätt hade valt att börja potträningen tidigare samt vänta ut barnet om första försöket inte lyckades.

Även föräldrarnas metoder vid potträningen påverkar utgången av potträningen. De barn som i en belgisk studie var i skolåldern och fortfarande hade svårt att hålla tätt eller drogs med urinvägsinfektioner hade oftare pottränats efter ett och ett halvt års ålder och föräldrar som försökte uppmuntra barnet att uträtta något på pottan genom glada tillrop, rinnande vattenkran eller liknande medan föräldrarna till de skolbarn som lyckades hålla tätt hade valt att börja potträningen tidigare samt vänta ut barnet om första försöket inte lyckades. Barn som straffas när de inte åstadkommer något på pottan löper följaktligen också större risk att få bestående problem med att kissa eller bajsa. En metod som man använde i Belgien före andra världskriget var att börja potträna barnet när det klarade att hålla sig torrt över eftermiddagsluren, enligt senare studier verkar det åtminstone fungera bättre än att lägga potträningen under sommaren eftersom torrhet över middagsluren är en bättre indikator på barnets mognad än årstidsväxlingarna. Det bästa sättet att se när ett barn är moget att börja potträna är i slutändan ändå att försöka se när det själv ger signaler om det.

En intressant studie gjordes i Schweiz i slutet av 1990-talet. I den ingick visserligen bara tre barn men den kan ändå vara en indikation på hur det fungerar, det där med blåskontroll och att det även krävs ett visst mått av mognad för att kunna kotrollera urinblåsan. Det var tre barn som var i slutstadiet med någon form av missbildning i njurarna. När de var mellan ett och två år slutade njurarna fungera så att de inte kunde kissa längre, ingen av dem hade hunnit pottränas innan. I fyraårsåldern transplanterades nya njurar. De första fem dagarna efter operationen fick de ha kateter, när katetern togs bort bad alla tre att få gå på potta när de kände sig kissnödiga. Efter tre veckor var alla torra på dagen och två av dem var torra även på natten.

En annan intressant studie gjordes i USA i slutet av 1980-talet. I den studerade man föräldrarna och hur de tänkte och gjorde inför potträningen av sitt första barn. De flesta föräldrar går på intuitionen när de ska börja potträna, tre fjärdedelar av föräldrarna svarade att de började potträna när de kände att barnet var moget för det. Andra inspirationskällor var ens egna föräldrar och vänner med små barn.

I en tredje intressant studie från mitten av 1980-talet, som också är en fallstudie med bara fyra bebisar och deras mammor, provades en metod för att lära mammorna se när barnet behövde kissa eller bajsa och på så sätt få barnen torra. Metoden innehöll tre faser där den första innebar att mamman förknippade barnets kroppssignaler på ett nära sätt med att placera det på pottan för att bajsa. Den andra fasen innebar att relatera att barnet sträckte sig efter pottan med att sätta det på pottan och kissa eller bajsa. Under den tredje fasen skulle barnet spontant sträcka sig efter pottan som ett tydligt tecken på att det behövde bajsa eller kissa. Barnen började när de var mellan tre och sju månader gamla och var torra innan de fyllde ett år. I studien kunde man inte hitta några negativa effekter av att använda metoden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.