Bärsjalar

Att bära sitt barn i en bärsjal börjar bli populärt. Det är inte så konstigt egentligen, bärsjalen har varit ett ursprungligt och ovärderligt hjälpmedel för babyföräldrar i hela världen. Kanske man snarare ska betrakta det som en parentes, den korta tidsperiod vi inte har burit våra spädbarn i bärsjalar här i västvärlden.

Människans barn förväntar sig från födseln att bli burna, att ha nästan ständig kroppskontakt med föräldern, säger den tyska humanetologen Evelin Kirkilionis. Precis som de nära släktingarna aporna, hör människorna till de arter som bär sina ungar, menar hon. Det finns ju andra djurarter, t ex vargar, som lämnar sina ungar i boet medan föräldrarna är ute och skaffar mat. Och det finns de vilkas ungar genast efter födseln reser sig och följer med mamman på sina egna ben, som t ex hästar.

Människobebisar är alltså inställda på, och mår bättre av, att bäras än att lämnas i boet (läs sängen eller barnvagnen), enligt Kirklionis. Det finns även forskning som visar att bebisar som blir mycket burna skriker mindre.

Nu finns det ju vissa skillnader mellan oss och aporna, som t ex att våra barn inte kan klänga sig fast i vår päls med sina händer och fötter. Därför har hjälpmedel som olika typer av bärsjalar funnits väldigt länge. Barn har burits på höften och på ryggen, av både kvinnor och män, och i nästan alla världsdelar.

Men bärsjalen är inte bara traditionell. Den har också vidareutvecklats här i västvärlden. Nu kan man använda långa sjalar – 4 till 5 meter – och göra knytningar i kryss som är väldigt bekväma. En sådan beskrivs här nedan.

Jag har själv burit mina tre barn i bärsjal och tyckt att det underlättat livet som babyförälder enormt. Bara det att kunna sköta lite hushållssysslor samtidigt som ungen gosar intill min kropp och somnar nöjd och trygg. Eller att inte behöva ta med en stor tung barnvagn överallt. Med kroppskontakten känns det som mer harmoni, mindre konflikt i förhållandet till barnet.

Vad skiljer en bärsjal från en bärsele?

  • Den kan användas längre tid, från nyfödd till två – treårsåldern, eftersom det går att bära på olika sätt.
  • Bärsjalen håller barnet mer tätt intill bärarens kropp, och tyngden fördelas bättre.
  • Bebisens kropp får ett bättre stöd än med en bärsele.

En nackdel skulle vara att man behöver lära sig att knyta sjalen.

Här nedanför visar jag ett sätt man kan bära en riktigt liten baby ( de första två – tre månaderna). Med samma knytning kan man sedan också bära babyn sittande, som på fotot.
Ett annat sätt att bära en liten baby är i vagga med kort bärsjal.

Vagga med omslutet kryss

– för de minsta bebisarna.
Bärsjalens längd: De flesta behöver längden 4,6 eller 5,2 m.

  1. Vik tyget längs med på mitten, och låt sidan med öppningen vara uppåt. Där ska babyn ligga.
  2. Korsa sjaländarna på ryggen och för fram dem över vardera axel.
  3. Dra i ändarna så sjalen sitter åt.
  4. Lägg in bebisen i fickan som bildats i den dubbelvikta sjalen.
  5. Korsa sjaländarna fram och för dem bakåt, där du binder en råbandsknop. Är sjalen tillräckligt lång, kan du också dra fram dem igen och knyta fram. Bred ut krysset över bebisen.
  6. Nu har bebisen en mysig och skyddad plats. De flesta älskar att somna så här, medan föräldern pysslar med t ex hushållet.

Fler knytsätt och info om bärsjalar finns på Bodils hemsida www.omhulda.com, där bärsjalar också säljs.

Författare: Bodil Frey

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.