John Bowlby

Tillsammans med Mary Ainsworth (1913-1999) utvecklade John Bowlby (1907-1990) den anknytningsteori som ligger till grund för huvuddelen av forskningen kring anknytning nu för tiden. Anknytningsteorin ändrades under Bowlbys livstid och är fortsatt föränderlig ju mer kunskap den tillförs men de verktyg Ainsworth och Bowlby utarbetade används fortfarande för utvärderingar och jämförelser.

Ursprunget till Bowlbys teorier kan hämtas från Storbritannien vid tiden för första världskriget, dessa idéer formulerades ordentligt under mellankrigstiden. 1951 skrev Bowlby en WHO-rapport och föreställningen att det var först då som han formulerade sina idéer utifrån Burlingham, Freud och Spitz lever fortfarande kvar på en del håll. Burlingham och Freud hade studerat barn som skiljts från sina föräldrar under andra världskriget medan Spitz och Wolf studerade barnhemsbarn vid ungefär samma tid. Bowlby däremot hade redan formulerat sina idéer, Klein och Suttie använde Bowlby som referens under 1930-talet. Enligt Bowlby själv var det 1929 som han insåg betydelsen av separation under barnets första år.

Människor behöver nära band till andra människor, detta kan man se speciellt hos små barn. Enligt Bowlby är anknytningen mellan mor och barn viktig för att barnet ska kunna utveckla ett eget jag. Barn söker kärlek och trygghet hos vuxna för att kunna överleva och må bra. Senare studier har också visat att anknytningen är viktig för barnets självkänsla. Vad som är bra föräldraskap är svårt att definiera utifrån anknytningsteorin eftersom barns behov och anpassningsförmåga är olika. Människor kan knyta an till andra människor under hela livet även om man oftast avser förälder-barnrelationen när anknytning diskuteras. Anknytning är förknippat med starka känslor för en annan människa och spelar en viktig roll för mönstret i interaktionen i olika relationer.

Anknytningsteorin bygger på olika vetenskapliga discipliner, bland annat biologiska teorier, teorier om kognitiv utveckling, psykoanalytiska teorier och kontrollsystemteorier. Bowlby var särskilt intresserad av hur dåliga sociala relationer och psykisk sjukdom senare i livet påverkades av erfarenheter som försummelse eller traumatisk separation tidigt i livet. Han antog att anknytningen mellan barn och vårdgivare hade till uppgift att försäkra barnet om överlevnad. Barnet håller sig till personer som kan skydda dem mot faror och lära dem att skydda sig själva.

Enligt Bowlby skaffar sig barnet inre arbetsmodeller för att förstå socialt beteende hos sig själva och andra. Dessa arbetsmodeller använder sedan barnet i sina sociala kontakter med andra människor. De inre arbetsmodellerna är något som formas från födelsen och därför något som inte medvetet kan analyseras, de omformas också med erfarenheter som barnet får genom livet, flera inre arbetsmoddeller kan dessutom fungera parallellt hos barnet. Barnet utarbetar dessa modeller i kontakten med de personer som står barnet närmast och barn som har föräldrar som är känslomässigt tillgängliga och stödjande får förutsättningar att må och utvecklas på ett bra sätt.

Bowlbys första tankar var att den allra första stunden efter förlossningen var avgörande för barnets sociala utveckling, med tiden reviderade han sin åsikt eftersom han såg att även adoptivbarn kan skapa trygga anknytningsrelationer till sina adoptivföräldrar.

Bowlbys idéer i relation till Attachment parenting: Medan Attachment Parenting-rörelsen har tydliga åsikter inom flera områden om hur föräldraskap ska utövas så insåg Bowlby och hans efterföljare att relationen mellan förälder och barn är komplext beroende på deras individuella personliga egenskaper såsom temperament, livsstil, social situation, stöd från andra, familjens storlek, kultur och så vidare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.