Sterilisering är en metod att varaktigt förhindra graviditet, därför räknas det som en antikonceptionsmetod – preventivmedel. För att uppnå varaktigheten genomförs en operation för att förhindra graviditet. Skillnaden mellan kastrering och sterilisering är att vid kastrering tas könskörtlarna bort helt, vid en sterilisering finns de kvar. Efter sterilisering menstruerar man som normalt vilket man inte gör efter en kastrering.
Steriliseringslagen:
Lagen om varaktigt upphävande av fortplantningsförmågan antogs av riksdagen 1975. Den innebär att:
Steriliseringsmetoder
Äggledaren delas eller tas bort helt vid en sterilisering så att spermierna hindras att komma fram till äggledaren med det mogna ägget. Detta görs med laparoskopi då äggledarna delas nära livmodern med diatermi eller s.k. endotermkoagulation. Äggledarna kan också klämmas ihop med metallclips. Sterilisering är inte en 100% säker metod, då och då förekommer graviditeter även efter en sterilisering.
Många medicinska behandlingar kan innebära sterilisering, bl.a. hysterektomier och underlivstumörer.
Sterilisering av en man är enklare och mer riskfritt än att sterilisera en kvinna.
Känslor
När man väl beslutat sig för och fått igenom en sterilisering dröjer det i regel ett tag från det att man pratat med kurator tills steriliseringen genomförs därför att många kvinnor inte börjar bearbeta sitt beslut först när man fått ett datum för ingreppet och det är viktigt att veta att man har rätt att ångra sig på operationsbordet om så är fallet.
För de flesta innebär steriliseringen en lättnad och man ser bara fördelarna med den. Det förekommer ändå att kvinnor ångrar sitt beslut, det är ofta yngre kvinnor (30 årsåldern eller yngre), om operationen skett i anslutning till förlossning eller abort eller om kvinnan varit i ett förhållande under upplösning. I dessa situationer är det extra viktigt att man får tillfälle att bearbeta sitt beslut innan ingreppet.
Sidorna på 9månader.nu är inte avsedda att fungera som ersättning för barnmorske- eller läkarkontakt, vid osäkerhet eller frågor bör du i första hand vända dig till din barnmorska för personlig bedömning, hjälp och vägledning.