Macbeth

Macbeth:
Thou losest labour:
As easy mayst thou the intrenchant air
With thy keen sword impress, as make me bleed:
Let fall thy blade on vulnerable crests;
I bear a charmed life, which must not yield
To one of woman born.

Macduff:
Despair thy charm;
And let the angel whom thou still hast serv'd
Tell thee, Macduff was from his mother's womb
Untimely ripp'd.

Macbeth:
Accursed be that tongue that tells me so,
For it hath cow'd my better part of man!
And be these juggling fiends no more believ'd,
That palter with us in a double sense;
That keep the word of promise to our ear,
And break it to our hope!--I'll not fight with thee.

Macbeth:
Förlorad möda!
Du lika lätt den osårbara luften
Med svärdsegg rista kan, som såra mig.
Vänd klingan mot en hjessa, som kan blöda;
Mitt lif förtrolladt är och ger ej med sig
För någon qvinnofödd.

Macduff:
Förtvifla då
Och låt den engel, som du tjent, dig säga:
"Macduff blef ofullgången skuren ut
Utur sin moders lif!"

Macbeth:
Fördömd den tunga, som mig detta sade;
Den har min bästa mannakraft förlamat!
- Sätt ingen lit till dessa falska djeflar,
Som hålla tro och lofven mot vårt öra,
Men svika hoppet.
- Ej jag slåss med dig!