Gravida kvinnors oro varierar allt eftersom graviditeten fortskrider. Till att börja med fokuseras oron kring fosterskador, missfall, extrauterina graviditeter och att man själv skulle ha gjort - eller inte gjort - något som skulle kunna leda till skada hos det väntade barnet. Efter hand flyttas fokus för oron allt mer till den stundande förlossningen. Det kan handla om sådant som:
att fadern inte skulle kunna vara närvarande under förlossningen eller inte klara av att vara kvar hela tiden utan man lämnas ensam att föda
att inte veta när det är dags att åka hemifrån
att inte kunna hantera förlossningssmärtan
att man ska drabbas av värksvaghet
sjukhusrädsla
rädsla för komplikationer
att barnet ska vara för stort för att kunna födas ut vaginalt
att barnet ska skadas eller dö
att tappa kontrollen och uppleva kaos
att partnern inte är barnets far
odefinerade orsaker till rädslan
Kopare (1994) visade att det i allmänhet ligger en allmän rädsla för hjälplöshet och hotande sjukdom bakom förlossningsrädslan. Dålig känsla för sin kvinnliga identitet kan öka oron.
30% av de som upplevde ångest i Kopares studie hade fysiska symtom.
20,5% ansåg att rädslan berodde på egna tidigare erfarenheter.
26,5% ansåg att rädslan berodde på okunskap om förlossningen
Hos de som var kände sig trötta och slitna var det tre gånger vanligare med förlossningsrädsla. Många kvinnor födde med kejsarsnitt på psykosocial indikation. Hur graviditeten framskrider är inte avgörande för rädslan utan det beror mer på om kvinnans bär på en orealistisk ångest.
Det varierar lite vad kvinnan är rädd för beroende på om hon fött barn tidigare eller inte.
Förstföderskans rädslor:
oro över förmågan att föda
oro för undersökningar, sprutor och stick
oro pga tidigare dåliga upplevelser av sjukhus
oro pga sexuellt utnyttjande där man fått ont i både kropp och själ
Omföderskans rädslor:
erfarenheter från tidigare förlossningar
outhärdlig smärta
utdraget förlopp
känt sig utelämnad och kränkt
upplevt ensamhet och kaos eller till och med dödsångest
känslor av misslyckande
minskad tillit till den egna kroppen
Kvinnor kan känna sig blottade, utelämnade och förnedrade under förlossningen. Sådana minnen sitter hårt och kan påverka synen på förlossningen resten av livet om man inte får hjälp att bearbeta upplevelsen och på något sätt få upprättelse för kränkningen.
Man måste förstå vad man är rädd för innan man kan få hjälp. Ibland kan det räcka att sätta ord på rädslan, ibland kan det vara svårare men några av de rädslor/ångest/fobier kvinnor bär på är:
rädsla för smärta, ex. tidigare förlossningssmärtor
rädsla för sjukhus
rädsla att tappa kontrollen
rädsla att dö eller förlora förståndet
rädsla för depression
rädsla att brista, rämna
rädsla för sprutor, stick och blod
rädsla att inte få hjälp
rädsla att barnet ska dö eller skadas
rädsla för gynekologiska undersökningar
panikångest
PTSS (Post Traumatiskt Stress Syndrom)
En dålig parrelation kan påverka kvinnans rädsla för förlossningen, andra faktorer som kan påverka hennes rädsla är vilken plats hon intar i samhället:
Hur kommer hennes kvinnoroll att förändras när hon får barn?
Hur kommer arbetssituationen att förändras efter mammaledigheten och som småbarnsmor?
Sidorna på 9månader.nu är inte avsedda att fungera som ersättning för barnmorske- eller läkarkontakt, vid osäkerhet eller frågor bör du i första hand vända dig till din barnmorska för personlig bedömning, hjälp och vägledning.
Copyright Maria Tingvall 1998-2007
Publicerad: 2001-07-15 Senast ändrad: 2005-10-09
