Förlossningen

Förlossningen är en viktig hörnsten i varje kvinnas liv, om hon fött barn. Minnena från förlossningen bär hon med sig hela livet vare sig hon anser att det var en god eller dålig upplevelse. Berättelserna om förlossningen förändras med tiden och får till slut karaktären av en saga eller en myt i salig blandning med fakta men minnet av förlossningen bär man med sig i levande minne livet igenom.

Sådant som många minns är hur förlossningen startade, när vattnet gick, ankomsten till sjukhuset, vad barnmorskan och resten av personalen gjorde, speciella ingrepp, barnets födelse och den första kontakten med barnet. Minnena ljusnar med tiden. De som känner sig nöjda med förlossningen en lång tid efteråt känner att de åstadkommit något viktigt, att de haft kontroll över förlossningen och att deras förlossningsupplevelse bidragit till att stärka deras självkänsla och självförtroende. De har också goda minnen av förlossningspersonalen. De som inte är nöjda med sina förlossningar har i allmänhet inte heller lika många positiva associationer till förlossningen.

Upplevelser under förlossningen kan påverka den tidiga relationen till barnet, de kan även påverka inställningen till sjukhus och läkare i framtiden. Upplevelserna är också viktiga pusselbitar som tillsammans med ytterligare bitar hjälper kvinnan att känna sig som mamma för sitt nyfödda barn.

• kroppen sätts på gränsen av sin förmåga, man är aldrig så nära döden som vid födelsen, kvinnan följer de naturkrafter som härjar i kroppen och hon kan inte göra så mycket för att slippa undan, hon måste klara uppgiften att föda ut barnet själv
• barnets första skrik fungerar som en väckarklocka för en del kvinnor och får dem att inse att barnet är ute
• när barnet kommer upp på kvinnans mage och hon får direktkontakt med det nyfödda barnet och de får tillfälle att bekanta sig med varann kan vara en annan väckarklocka. För kvinnor som fött barn med kejsarsnitt kan förlusten av denna stund ge en känsla av tomhet.
• när barnet vänder blicken mot kvinnan, antingen spontant eller när det hör hennes röst, bekräftar det för kvinnan att barnet känner igen henne
• amningen kan vålla stora besvär för många kvinnor men att amma sitt barn är en handling som är nära förknippat med moderskap och amning kan stärka kvinnans identitet som mor. Även om man inte ammar kan man se det som att kvinnans emotionella och fysiska tyngdpunkt flyttas från magtrakten till brösttrakten eftersom man bär barnet vid den höjden även mellan amningarna.
• sinnesintrycken är viktiga för att förstärka känslan av moderskap, kvinnan tar in de signaler barnet sänder och lär på det sättet känna barnet. Det innebär också att kvinnan är mer mottaglig för signaler från andra människor, inte bara barnet, därför kan obetänksamma ord eller formuleringar tolkas som larmsignaler och oroa istället för lugna.
• känslan av tillfredsställelse och att något fullbordats är den som dominerar för många kvinnor efter förlossningen. Har man fått medicinsk hjälp att föda fram barnet kan denna känsla förtas av den upplevelsen, objektivt sett så är inte prestationen mindre för det. Kvinnan har burit sitt barn i flera månader, nästan ett år, vilket egentligen är den stora prestationen om man ser till allt som kan hända på vägen och förlossningen är bara en deletapp på den resa man började då ägget befruktades.