På engelska finns två ord för anknytning: attachment och bonding. Även bland de som har engelska språket som modersmål är det förvirrande men kort kan man säga att attachment handlar om relationen och bonding om det känslomässiga perspektivet. Barnet föds med förmågor att knyta an till viktiga personer: gråt, rop, joller, leende, kramar, sugande och motoriska beteenden som uppmuntrar till kontaktsökande från vuxna personer och utvecklar ett samspel mellan barn och vuxen. Ibland pratar man om den viktiga första tiden efter förlossningen för anknytningsprocessen medan mamman fortfarande är påverkad av hormonpåslag och andra kroppsliga förändringar relaterade till förlossningen, då är det bonding som avses, det finns mycket mindre forskning kring bonding än kring attachment.
Den person som barnet knutit an, oftast föräldern, till utgör en trygg bas för barnets upptäckarlusta, till den personen kan barnet återvända för att söka tröst och tanka trygghet. Föräldern hjälper barnet att bringa ordning på den sociala världen och förälderns tillgänglighet är grundläggande för barnets välbefinnande.
Det är många som lagt fram olika teorier kring anknytning genom åren. Anna Freud, dotter till Sigmund och anhängare av den psykodynamiska läran, beskrev anknytningsprocessen som att barnets första kärlek kopplas till att få mat och att den kärleken först associeras till det objekt som innehåller maten (bröstet eller flaskan) och först senare till personen som tillhandahåller maten. Några tänkte att anknytning uppstår först när barnet upplever att någon tar hand om det med trevliga upplevelser som följd och sedan till personen som tillhandahåller dessa trevliga upplevelser. Andra ansåg att rädsla för separation var det som motiverade barnet investera i att knyta an till nära relationer. Vissa teorier gjorde kopplingen mellan straff och belöning där barnet knyter an till den person som är mest associerad med belöning och ytterligare andra gjorde jämförelser mellan människor och djur där man bland annat gjorde kopplingen till fågelarter där ungen präglas på den första den ser. Alla dessa teorier har dock flera brister. Bland annat har flera studier visat att det är viktigare att känna trygghet än att få mat, mild fysisk omvårdnad är inte heller det primära eftersom barn som utsätts för övergrepp av ena eller båda vårdgivarna knyter an till dessa.
Anknytningsteorin kritiserades förr därför att den fokuserade allt för mycket vid den allra första stunden efter förlossningen som en avgörande stund för anknytningsprocessen. Antagendet utgick från hur det fungerar i naturen där en del djur präglas redan direkt efter födelsen med risk att ungen blir övergiven om detta störs. Följden blev att många mammor som till exempel födde med kejsarsnitt mådde mycket dåligt av rädsla för att inte kunna knyta an till sitt barn vilket i sig ledde just till anknytningssvårigheter. Numera vet man att det inte finns något avgörande ögonblick utan att det är en process både för förälder och barn - ett tydligt exempel är ju adoptivbarn där föräldrar och barn kan knyta an till varann minst lika bra som biologiska föräldrar.
Maria Tingvall
Sidorna på 9månader.nu är inte avsedda att fungera som ersättning för barnmorske- eller läkarkontakt, vid osäkerhet eller frågor bör du i första hand vända dig till din barnmorska för personlig bedömning, hjälp och vägledning.