Alla har vi föreställningar om hur föräldrar, syskon, vänner och andra i vår omgivning ska vara. När vi själva blir föräldrar omvärderas dessa föreställningar samtidigt som vi försöker passa in i de bilder vi har av respektive roll. Samtidigt som vi gläds åt det nya sörjer vi det gamla som oåterkallerligen är borta. När vi en gång blivit föräldrar kommer vi att vara det resten av livet även om barnet av någon anledning inte är med oss hela tiden.
Som nybliven förälder har man många föreställningar om det lilla barnet, man fantiserar om framtiden och vilka relationer barnet kommer att få. Till viss del är dessa fantasier självuppfyllande profetior. Genom att styra barnets intressen mot vissa riktningar eller låta barnet umgås med vissa människor i omgivningen intresserar sig barnet för dessa. Du är intresserad, därmed blir också barnet intresserat. Det är svårt att skilja mellan de egna drömmarna som inte gått i uppfyllelse och de drömmar som projiceras på barnet. Det kan vara bra att då och då fundera igenom skillnaden så att barnet inte sätts att leva upp till förväntningar det inte kan eller vill leva upp till.
Många gånger har man en bild av hur föräldraskapet ska komma att se ut. Inte ens efter förlossningen är det lätt att släppa denna bild. Man kanske fantiserar om hur man sitter och myser en stund sedan man ammat. Det kanske blir så att amningen krånglar och barnet är svårt att tillfredsställa och lugna. Även om det är svårt att revidera sin drömbild underlättar det oftast att försöka se den verkliga situationen och skapa sina fantasier utifrån den.
Några av de krav man som förälder omedvetet kan lägga på sitt barn är:
Fantasierna rör även barnets påverkan på förhållandet mellan mamman och pappan.
Föräldraambitioner och framtidsdrömmar
Sidorna på 9månader.nu är inte avsedda att fungera som ersättning för barnmorske- eller läkarkontakt, vid osäkerhet eller frågor bör du i första hand vända dig till din barnmorska för personlig bedömning, hjälp och vägledning.