Sömnen är ett ständigt orosmoment för nyblivna föräldrar, det är inte ovanligt att fundera över vad som är normalt och vad som inte är det. Särskilt när man upplever att barnet inte sover som det förväntas. Även om biologin spelar stor roll för sömnvanor så är det kulturella inflytandet stort redan från spädbarnsåldern och uppåt. Det som påverkar och skiljer mellan olika kulturer och subkulturer är synen på samsovning, kvällsritualer, sovmiljö, att sova middag samt vilka förväntningar föräldrar har på ”normal” sömn för barn.
Nyfödda barn har sex olika tillstånd av vakenhet och sömn: Lugn sömn, aktiv sömn (REM- eller drömsömn), dåsighet (på väg att vakna/somna), vaken inaktivitet, vaken aktivitet och vaken aktivitet med gråt/gnäll. Under barnets första månad sover de flesta barn ungefär 17-18 timmar totalt men det kan vara sönderhackat i en halvtimme här och en timme där. Den aktiva vakenheten så där i början kan skilja så mycket som från två timmar per dygn till sex timmar från barn till barn. Det varierar stort när man kan räkna med att barnet ska sova hela nätter, en del börjar sova hela nätter vid tre månader (om inte förr) medan andra gör det först vid sju månader (eller senare).
Något som stressar många föräldrar är det sociala kravet från omgivningen att barnet ska sova hela nätter från den eller den åldern och det är lätt att tro att barnet klarar att sova från 19- eller 20-tiden på kvällen till 7 eller 8 morgonen därpå. En definition på att sova hela natten som en del forskare använder sig av är att barnet sover mer än fem timmar i sträck. Genom att göra skillnad på dag och natt genom att släcka ner på kvällen och inte interagera med bebisen mer än nödvändigt ökade andelen barn som sov hela natten med 10% vid 12 veckors ålder i en holländsk studie.
En fyra veckor gammal bebis sover i genomsnitt 14 timmar per dygn. Ammade barn sover lite kortare tid per dygn än flaskmatade men det är ju inte bara barnets sömn som är viktig för att det ska fungera när man fått en liten bebis. Ammande mammor sover mer än flaskmatande, särskilt om de samsover men även annars.
Friska bebisar som bor hemma och har vanliga rutiner undersöktes i en svensk studie. Vid sex veckors ålder hade barnen en skriktopp tidigt på kvällen vilket kunde relateras till minskad sömn. Med tiden blev nattsömnen allt längre men redan vid sex veckor kunde man få en indikation på sömnmönstret vid 9 och 12 månaders ålder. Genom att utsätta barnen för mer ljus under de tidiga eftermiddagstimmarna kan man hjälpa barnet att få en bättre sömnrytm på natten.
Miljön är viktig för att två månader gamla bebisar ska kunna sova bra. Sådant som kan underlätta är att försöka lägga barnet ungefär samma tid varje kväll, att vänta med att försöka lägga barnet tills det är redo att sova och att se till att det inte är en kamp att få barnet att sova. Man kan släcka ner lite i det rum där barnet är och kanske i omgivande rum så att barnet märker att det börjar bli natt.
Vid 5 månaders ålder är det ungefär en fjärdedel av barnen som inte sover sex timmar i sträck på natten. Av de barn som inte sover sex timmar på natten vid fem och 17 månaders ålder är det en tredjedel som inte sover sex timmar vid 29 månader. Vanligaste orsaken till att barnen vaknade innan sex timmar vid fem månader var att de behövde äta. När det gällde de större barnen var orsaken oftast att föräldrarna satt med när barnet somnade.
De flesta föräldrar upplever att de sover sämre sedan barnet fötts än sista månaden innan förlossningen. Mammor upplever att de har mer störd sömn än pappor men båda upplever sig som lika trötta. Ofta sover pappor mindre tid sedan barnet fötts eftersom mamman har möjlighet att sova på dagarna. Hur detta påverkar föräldrarna är oklart.
Sidorna på 9månader.nu är inte avsedda att fungera som ersättning för barnmorske- eller läkarkontakt, vid osäkerhet eller frågor bör du i första hand vända dig till din barnmorska för personlig bedömning, hjälp och vägledning.