Samlevnad

Äkta makar - och i synnerhet unga sådana - böra visa varandra den största hänsyn i fråga om ting, som höra till toaletten. Då man vet, att det verkar obehagligt på en att se någon peta sig i tänderna, rengöra naglarne, ta ut öronvax e. dyl., så kan man förstå huru tillfredsställandet av vissa naturbehov skall verka på andra. Ens känslighet i ty fall upphör icke därför att man blivit gift med den andra personen - tvärtom begär man med skäl större hänsyn av denna.

Fullkomligt lika viktigt är det med gång-, natt- och sänglinnet. En fru, som tillåter sig användandet av orent sådant, kan aldrig av mannen åtnjuta den respekt, som är en av den äktenskapliga lyckans grundpelare.

Äkta makar få aldrig bryta varandras brev. Det betraktas helt naturligt som misstroende av den, som kommit ut därför, och när misstroendet kommit in i ett äktenskap, är det snart slut med kärleken.

Det är ofint att ställa ut sitt privatliv till allmän beskådan. De fel hos mannen, som hustrun är missnöjd med, kan han lägga bort. Men den, som hörde hennes klagan, får aldrig veta om mannens omvändelse och blir följaktligen alltid orättvis mot honom i sitt omdöme.

Har du någon berättigad anledning att berömma din make eller maka i sällskap, så gör det. Men även det fordrar försiktighet. En man kan lätt bli en löjlig person genom att hans hustru - som är kär i honom - ser blott fullkomligheter hos honom eller överdriver hans förtjänster i en grad, som väcker folks motsägelseanda. Blir han anfallen, så försvara honom.
Det är givet, att vad jag här anfört som exempel i fråga om hustruns förhållande till mannen, lika väl gäller mannens förhållande till hustrun.

En ansiktssmekning skall endast appliceras å kinden. Går den över örat, framkallas därav en mindre behaglig ljudförnimmelse och man ernår alltså motsatsen av vad man åsyftat.