Jag älskade honom

Anna Gavaldas pinfärska författarskap har rönt en enastående uppmärksamhet i hemlandet Frankrike. Hon har redan hunnit belönas med flera litterära priser, och debutromanen Jag älskade honom översätts nu till ett flertal språk.

Chloé, en trettioårig tvåbarnsmor vars make lämnat henne för en annan, får följa med sin svärfar ut på landet över veckändan. Han vill förströ henne och flickorna lite, hjälpa dem komma ifrån sorgen. Men Chloé har, till en början, inte mycket annat än förakt till övers för honom och hans patriarkaliska stil.

På en klassiskt enkel och samtidigt drastiskt nutida prosa låter oss Anna Gavalda få syn på en modern ung kvinnas inre värld – en värld som visar sig rymma åtskilligt av moralism och omvända fördomar. Även svärfadern träder så småningom fram i helfigur, och det är med spänning, vemod och skratt man följer processen.

”Ett litet smycke som gör läsaren lycklig ... Genast man lagt ifrån sig boken saknar man den och tar upp den på nytt, bläddrar, läser om ett stycke här och där för blotta njutningens skull. Alltmedan man otåligt väntar på nästa bok av Anna Gavalda.”
Nice Matin

Den här romanen är på ca 150 sidor, och verkar till en början ganska oansenlig. Intrigen är klassisk: den trettioåriga tvåbarnsmamman Chloé har just blivit lämnad av sin man, som träffat en ny kvinna. Chloé är deprimerad, och har svårt att vara annat än bitter och besviken. När hennes svärfar tar med henne till sommarstugan för att koppla av i några dagar, har hon inga förhoppningar alls. Svärfadern har alltid varit av den gamla patriarkala skolan: framgångsrik familjeförsörjare som aldrig visat känslor. Men så börjar de tala med varandra.

Chloé säger vad hon egentligen tycker om svärfadern, hur hon alltid föraktat honom och hur hennes man ständigt känt sig mindervärdig i förhållande till honom. Svärfadern lyssnar, och bemöter hennes ärlighet. Han visar sig ha ett stort mått av självinsikt, och berättar öppet om de år som gått. Han pratar om sitt äktenskap och arbetsliv - och hur han alltid gjort vad man förväntat sig av honom. Och så pratar de om ansvar. Svärfadern förkastar inte sonens beslut att lämna sin fru. Det visar sig att han själv bär på erfarenheten att älska en annan kvinna, men att han bestämde sig för att stanna hos sin familj. Han pratar om att välja väg i livet - och om att fatta beslut som gör en levande och lycklig. Chloé låter sig inte totalt uppslukas av svärfaderns nya frispråkighet. Hon fortsätter att ge svar på tal, och även om den inte är helt uppenbar, anar man även en tillförsikt hos henne. Och på något sätt ger svärfadern tröst.

Jag älskade honom blir snabbt intressant läsning om moral, och vad det egentligen innebär att "göra det rätta". Dialogen är elegant och det är inte svårt att föreställa sig boken som en teateruppsättning. Man ska inte låta sig luras av det enkla scenariot.

Johanna Lisberg Jensen, Bokus