LÄS MERA
Berättelser
Jenny
Läs Jennys förlossningsberättelse.
Vecka 25
Jenny i vecka 25
Vecka 17
Jenny i vecka 17
Vecka 14
Jenny i vecka 14
Jenny
Jennys graviditetsdagbok
Vecka 36
Jenny i vecka 36
Vecka 12
Jenny i vecka 12
Vecka 13
Jenny i vecka 13
Vecka 23
Jenny i vecka 23
Vecka 9
Jenny i vecka 9

Vecka 40

Javisst läste ni rätt, det står vecka 40!! Och det är så spännande att man känner efter hela tiden. För nu, ja nu kan det hända precis när som helst! Därför skriver jag varje dag istället.

5 november
Nähäpp... det blev ingen Bebbe den 5 nov. Det verkar som om den lille/a vill vänta lite till. Men magen tränar det känner jag. Något annat jag känner skarpt är att vi tycker Bebben ska komma och träffa mamma och pappa för första gången LIVE nu!

6 november
En dag över tiden och ingen Bebbe. Snyft. Det trodde jag i och för sig inte heller, utan jag tror Bebben kommer ut om 1 vecka. Sammandragningarna mer kraftiga (de känns över hela magpartiet och strålar utmed rygg och lår). De kommer ganska ofta så vi får hålla tummarna. Bebben rör sig mindre också, så jag njuter i allra högsta grad när Bebben är aktiv. Inte klockan 2 på natten bara, då vill mamma sova. Nu den sista tiden av min graviditet håller jag igång hemma, äter bra och planerar inför framtiden. Allting känns bra och jag är inte ett dugg nervös. Det har jag aldrig varit om jag tänker efter, utan jag har bara längtat och längtat. Folk ringer och frågar hur jag mår och önskar oss lycka till. Under kvällen så följde jag värkarbetet för första gången. Vid alla tillfällen höll värken i sig i ca 30 sek:
Kl 20.54 fick jag en värk
Kl 21.01 kom nästa
Kl 21.08
Kl 21.15
Med andra ord ligger värken på ca 30 sekunder med 7-10 minuters mellanrum. Men någon slempropp har jag inte upptäckt. Hörde dock att den inte behöver komma så vi får helt enkelt ge oss till tåls och vänta lite till. Förr eller senare så kommer ju Bebben. Oh vilken lycka!

7 november 2002
Vilken natt! Jag hade många konstiga drömmar och mycket värkar under natten. Jag sprang upp och ned från sängen till badrummet stup i kvarten. Bebben rör sig, men inte lika mycket. Värkarna var lite glesa på morgonkanten men tog fart igen vid 11-tiden. Vi får se vad barnmorskan säger då jag ska dit kl 15.00 idag för en kontroll. Hoppas allting ser bra ut. Viktor är så söt så. När jag berättade att jag börjat få förvärkar och såg hur jag grimaserade lite så var han nästan i dojjorna på väg ut för att starta bilen. Dags att köpa ett tidur säger han. Viktor ser lite orolig ut samtidigt som nyfikenheten är stor och intresset ökar för varje värk. Snart Viktor, snart så säger jag att det är dags att åka in.

Hoppsan då!!! Jag skulle tömma blåsan vid 1-tiden på dagen då jag upptäckte den: SLEMPROPPEN! En geleklump som fick mitt hjärta att hoppa till. Så nu kom den då äntligen. Och vipps blev värkarna starkare. Mellan 7-10 min och den pågick nu i ca 40 sek. Under kvällen blev värkarna allt intensivare. Vi talar om 6 minuters mellanrum och nu pågick vissa värkar upp till en minut. Att sova denna natt var inte lätt. Vilka värkar! Barnmorskan satte ej upp någon återbesöks tid för hon trodde att Bebben skulle titta ut innan onsdag, annars skulle jag höra av mig. Bebbens hjärtljud var fina och starka.

Viktor som fortfarande jobbar bytte arbetspass från natt till förmiddag. Han är gullig då han tittar på mig med nyfikna och oroliga ögon, och frågar hur jag mår. Jag mår inte bra, jag mår super! Jag är ju världens lyckligaste för snart får vi träffa Bebben. Vem vet, vi kanske åker in inatt???

8 november 2002
Flämt, pust, stånk och stön. Andas, andas, andas. Spänn dig inte utan försök koncentrera dig på att andas. Aj aj aj, det spänner så in i norden. Inatt hade jag många och nu mer plågsamma värkar. Vaknade av dem, led under dom, somnade till dom och vaknade för dagen på grund av dom. Barnmorskan tipsade mig igår att ta en Alvedon så jag kunde slappna av. Dessutom får värkarbetet jobba i lugn och ro utan att jag spänner mig. Jag tog en Alvedon och det hjälpte faktiskt. Morgonen var mer lättsam och värkarbetet var nu igång med 6-7 min mellanrum och pågick upp till en minut. Det var dock inge tal om att åka in till förlossningen för jag förstod ju att det här var en fjärt i rymden i jämförelse med vad som komma skall. Jag hängde bara med i värkarnas rytm och tänkte inte mer på det. Jag åt glass för det var det enda jag var sugen på. Sen firade man samtidigt att värkarbetet inte hade avtagit utan ökat i styrka under dagen.

Nu åker vi in till förlossningen den 8/11-02 klockan 16.35. Jag har tagit tid på värkarna som kommer regelbundet var 4-5 min och håller i sig i 60 sek. Det är så spännande!!