Det är den 24 maj idag och klockan visar 09.45. Om ca 15 minuter ska Viktor och jag åka till Södertälje sjukhus, plan 5 på BB/förlossningsavdelningen. För kl 10.30 ska vi på ultraljudsundersökning! Jag är jättepirrig i magen och nervös så jag skriver lite i dagboken så jag får tiden att gå snabbare. Men frågan är om den gör det?? Usch, jag tycker tiden har stannat och jag blir mer och mer nervös. Vad spännande det här är! Snart får vi se våran lilla äppelkärna, kanske är det två??? Vet inte, men detta är en obeskrivlig känsla och jag är så lycklig.
Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan ju inte ens tänka klart!!! Vi har idag för första gången sett vårat barn, och det var en känslostorm som tog tag i oss båda. För där var ju bebisen, livs levande med ett starkt och bultande hjärta. Bebisen var noga med att visa upp sina akrobatkonster nu när denne fick vara med på TV och allt. Och denne måste ha övat länge!! "Bebben" som vi börjat kalla knytet, hoppade, snurrade och vinkade hela 30 min non-stop! Säkert för att impa på två löjligt stolta föräldrar som satt och höll varandra i händerna och stolta sa att Bebben var så duktig! Vi blev så förvånade att se vad den lille/lilla redan nu kunde åstadkomma. Det var en uppvisning vill jag lova, alltifrån snurrar till kisstävling och fostervattenstävling. Allting såg bra ut, men vi fick backa 1 vecka så förlossningen väntas äga rum den 5 nov och inte den 1:a som man trott först.
Jag vet att illamåendet och riktiga kräkningar om man har otur hör till en graviditet. Och jag har inget emot att få en dos då och då, med tanke på att illamåendet sägs minska risken för missfall. Men, jag har spytt i flera, flera veckor så nu är det inte roligt längre. (som om det någonsin har varit det...) Jag har mått mycket, mycket bra den senaste veckan... ja nästan två hela veckor. Jag kände verkligen hur skönt det var att få komma tillbaka till jobbet, träffa alla människor igen. Varje morgon har jag faktiskt vaknat med ett leende. Men nu, nu känns det som om jag är tillbaka där det började. Visst har jag mått illa varje dag, men det har inte varit SÅ besvärligt och jag har inte spytt SÅ mycket som tidigare. Men nu de senaste 2 mornarna så spyr jag ordentligt. Frukosten får jag ej behålla, och trots att jag ätit och fått behålla maten så mår jag illa. Jag hoppas detta är normalt. Men det är jobbigt och nu känns allt hemskt. Jag sitter här i vardagsrumssoffan och bara gråter. Har åter igen sänt arbetskollegorna ett sms om att de inte ska räkna med mig idag. Jag ska ringa barnmorskan kl.10.00. Vi får se vad hon säger.
Min mage som jag stolt visar upp tycks ha krympt. Kan jag ha gått ned i vikt – igen?? Huhgggh, så förfärligt. Jag som tycker det är dags att tänja lite på resåren i byxorna jag... inte dra åt dem! Viktor sover gott så jag vill inte störa honom med mina stora elefanttårar. Men han är allt fin min Viktor. Han ställer verkligen upp, trots hård tid på jobbet, krav på sig och sönderstressad kropp. Jag försöker att hålla mig lugn och sansad, men det är inte så lätt alla gånger när man VILL åka till Babyland VARJE dag, . Men han är verkligen fin Viktor. Puss på honom!
Sidorna på 9månader.nu är inte avsedda att fungera som ersättning för barnmorske- eller läkarkontakt, vid osäkerhet eller frågor bör du i första hand vända dig till din barnmorska för personlig bedömning, hjälp och vägledning.