Maria

Vaknade på natten vid två och hade ont i magen, men det var som magknip ungefär, konstigt… somnade om och fattade ingenting! Fast det hade gått 11 dagar över tiden.Vaknade igen vid sex och då hade jag fortfarande ont, men det var inte nån smärta som kom och gick som värkar, utan ihållande. Men nu fattade jag vad det var. Sa inget till Anders när han kom hem från jobbet vid sex, utan tänkte att det var bättre att han gick och sov.

Hela dagen gick och det blev lite starkare värkar, och vid två på eftermiddagen så kom och gick de med tre minuters mellanrum. Men det gjorde inte alls ont utan var som mensvärk ungefär. Gick ut med hunden själv och när Anders vaknade så hade jag packat väskan och badat en stund. Vi åkte till affären och köpte lite fika som vi kunde ha med, kexchoklad och druvsockertabletter.

Åkte hem igen och framåt sex – halv sju så kom värkarna tätare. Ringde förlossningen och de tyckte att vi skulle komma in, även om det kunde ta mååååånga timmar än. Åkte och lämnade hunden hos mina föräldrar och åkte sen till förlossningen. Klockan var 19,28 när vi kom in.

Barnmorskan började med att sätta CTG på magen, tyckte att det var bland det värsta, för då var jag tvungen att ligga still och det var väldigt obekvämt. Tyckte att det var bättre att springa omkring, ligga eller sitta gjorde ont. Var öppen 4 cm och det kändes först som en besvikelse, för jag tyckte att jag hade varit hemma så länge och varit så duktig. Gick och badade i badkaret och Anders satt bredvid och höll mig i handen. Efter en halvtimme hade jag fått nog, värkarna hade blivit starkare. Kom upp ur badet 20,30 ungefär och fick då komma in på en förlossningssal direkt. Hon kollade och då var det öppet 6 cm, så det ökade på rätt bra.

Provade på lustgasen och det var fruktansvärt, mådde illa och ville inte se den. Lyssnade på musik och provade andningen igen. Men efter en timme ungefär så tog jag lustgasen igen och då gick det bätte. Drog i mig lite väl mycket så jag blev yr, men efter lite provande så fattade jag. Ville ha CTG på bebisen hela tiden för att hjärtljuden var så höga, över 200 nästan hela tiden och var det över 160 var det inte bra. Fick en alvedon för de tyckte att det skulle vara bra. Satte en skapleltråd på barnets huvud för att kunna ha bättre övervakning och då forsade vattnet ut.

När klockan var elva så var det fullt öppet och allt stannade av, kändes som lugnet före stormen ungefär. Tog ett tag innan krystvärkarna kom. När de började komma så sa barnmorskan till mig att vänta med att ta i ett tag så att kroppen hann att vidga sig. Hon tyckte att det hade gått väl fort för att vara första barnet. Vaknade fram och tillbaka på golvet ett tag. Höll men sen var jag tvungen att ta i. Tog i princip i en gång och så kände jag att han var på väg ut, då fick de upp mig på sängen och bm höll emot bebisens huvud och ville vänta tills nästa gång en värk kom. Det tog ett tag och det kändes som en evighet, men när den kom så krystade jag och då kom han ut. 00,05. Alltså tog det 4,5 timmar från det vi kom in och det tyckte de var snabbt för att vara första gången. Det värsta kom efter att han kom ut, de skulle sy ihop mig eftersom jag hade spruckit ganska mycket. Det tog över en timme att sy och det gjorde ganska ont, då var jag tvungen att ta lite bedövning. Fick en spruta av något slag, vet inte vad det var.

Det blev en liten kille. Max heter han och det namnet fick han på en gång, det var det enda namnet vi kom på. Han var 3870g och 53 cm och stora blåa ögon. Och självklart tyckte vi att han var finast i världen.