Hemgång

Så kom då tiden när vi kände att det var dags att tänka på refrängen (jag hade visserligen tänkt på refrängen i flera dagar). Vi åt lasagne till lunch och efter det fick Leo på sig sin mössa och den grå Labanoverallen. Nu var det dags... familjen Bloss/ Masko skulle hem.

På motorvägen hem sov Leo gott i bilen medan jag satt bredvid med ett vakande öga. Viktor körde försiktigt eftersom snön fallit en dag tidigare. Det var spännande och ovant, men det fanns ingen rädsla alls. Vi hann knappt stiga ur bilen förrän grannarna kom springande, bara för att få tjuvkika på Leo. De tyckte han var så SÖT - och väldigt lik pappa Viktor.

Vi gick in. Leo sov kvar i sin bilbarnstol och jag gjorde mig i ordning. Av med ytterkläder, på med tofflorna (snegla på Leo), packa upp väskorna (snegla på Leo), in med godis o dylikt från förlossningen i kylskåpet. In med skitiga kläder i tvätten, dricka vatten (man kände sig som ett sjölejon för man var ju ständigt törstig), och snegla lite till på Leo. Leo vaknade och jag satt mig i soffan med två kuddar under min ena arm. Viktor gav mig Leo, satte sig intill mig och såg på när Leo smaskade i sig bröstmjölk.

Familjen var samlad och vi var så lyckliga!!!