Tillväxthämning

Tillväxthämning är egentligen inget exakt begrepp eftersom de tillväxtkurvor som används i Sverige är utarbetade på svenska kvinnor och barn. En kortväxt kvinna, svensk men framför allt asiatisk, föder oftare korta barn utan att de behöver vara tillväxthämmade. Samtidigt är det viktigt att hålla reda på de barn som inte växer som de ska eftersom tillväxthämmade barn oftare är sjuka eller dör i samband med förlossningen. Det är vanligare med tillväxthämning i fattiga länder än i Sverige, globalt beräknas frekvensen till någonstans mellan 3% och 10%.

Mätmetoderna när ett foster ska mätas är indirekta, man kan inte mäta direkt på fostret, därför är värdena inte heller särskilt exakta. Till att börja med är det viktigt att fastställa graviditetslängden. Sedan jämförs fostrets längd med den förväntade längden i aktuell graviditetsvecka. I 50-60% av fallen kan man då upptäcka tillväxthämning. Om fostret är mindre än 22% under medelvikten för graviditetslängden används termen ”liten för tiden” (SGA, Small for Gestational Age, på engelska).

Det finns flera faktorer som kan påverka fostrets tillväxt i livmodern, ofta handlar det om kombinationer av flera faktorer. Ibland kan det handla om barn som genetiskt är små, som helt enkelt inte ska vara större än de är och mår bra. Foster med kromosomavvikelser eller medfödda missbildningar är ofta tillväxthämmade, vissa kroniska eller infektionssjukdomar och undernäring hos modern ökar risken för tillväxthämning. Kvinnans livssituation, sociala faktorer, rökning och alkohol- eller narkotikavanor kan också påverka fostrets tillväxt. När det gäller rökning finns det ett samband mellan antalet cigaretter och fostervikt, även om en storrökare föder ett relativt stort barn så har det förmodligen inte mått så bra och växt så bra som det kunde ha gjort om kvinnan inte rökt. Faktorer som är kopplade till graviditetskomplikationer är högt blodtryck, preeklampsi och sviktande funktion i moderkakan, i samtliga fall beror det på att blodflödet i moderkakan störs och näringsutbytet försämras. I de fallen görs en bedömning om det är bättre för fostret att vara kvar och utvecklas i livmodern eller om det är bättre att födas.

Diagnosen ställs dels genom att man mäter magmåttet (symfys-fundusmåttet), dels genom ultraljud. Till riskgrupperna hör kvinnor som tidigare fött tillväxthämmade barn, kroniska sjukdomar hos modern eller ärftliga sjukdomar hos någon av föräldrarna, olika graviditetskomplikationer, tvillinggraviditet, rökning, alkoholmissbruk, narkotikamissbruk samt kvinnor med högt Hb i slutet av graviditeten.

Vid tillväxthämning övervakas kvinnan under resten av graviditeten. Blodflödet i navelsträngen mäts regelbundet med doppler, CTG-remsa körs också. Kvinnan ordineras vila och sjukskrivs. Om fostret minskar i vikt skrivs kvinnan in på BB eller antenatalvårdsavdelning beroende på vilka resurser som finns på sjukhuset. Om dopplern eller CTG visar att fostret mår dåligt avslutas graviditeten, med kejsarsnitt, om fostret minskar i vikt men i övrigt verkar må bra kan kvinnan bli igångsatt och få försöka föda vagnialt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.