Jonas pappaledighet

För mig var det en självklarhet att jag skulle vara pappaledig mer än det de 1-2 månader, som annars är vanligt. Att vi skulle försöka dela någorlunda rättvist på föräldraledighet var det ingen diskussion om, det var från början självklart.

Min första pappaledighet

Så i november 1997 med första grabben föll det sig att jag skulle börja min pappaledighet när han var blott åtta och en halv månad och i nio månader framåt. Det kan väl tilläggas att det knorrades lite på mitt dåvarande jobb när jag berättade att jag tänkte var hemma så länge.

Och som jag tror alla pappor som skall vara pappalediga gör så gjorde jag upp planer på projekt, som jag trodde jag skulle kunna hinna med när jag ändå var hemma.

Och så stod man där måndag morgon ensam med grabben och såg framför sig nio härliga månader, full med energi att börja renovera på det torp som vi hade köpt året innan. Först frukost med grabben, och det var väl inget märkvärdigt med det, för det hade man haft med honom på helgerna förut. Så dagen rullade på med frukost, förmiddagslur och lunch osv. och jag hann med städa halva torpet när han sov och kände mig jättenyttig. Veckan fortsatte efter samma schema och visst hann jag en del de första dagarna, men framåt torsdagen började jag inse att jag kanske inte kunde hålla samma tempo på dagarna som man hade gjort på jobbet, nattsömnen var inte den bästa. För i och med att tjejen jobbade blev det naturligt att jag tog de jobbiga nattpassen då han bestämt vägrade sova när jag och tjejen ville sova.

Efter ett par veckor hade jag lite mera lagom lunk det mesta av projekten fick lov att vila, jag var trots allt hemma för att ta hand om min grabb. Det var nu som jag insåg hur lite man orkar/hinner med förutom att ta hand om grabben, vilket stundtals hade skapat viss irritation innan när tjejen var hemma och man kom hem från jobbet och köket såg ut som ett bombnedslag.

Och det var därifrån som jag verkligen började njuta av att vara pappaledig, men som man alltid när man har roligt så går tiden på något mystiskt sätt väldigt fort, så mina nio månader långa pappaledigt försvann snabbt. Så här efteråt är det svårt att förstå att det var så lång tid, det kändes mer som ett par-tre månader.

När jag träffar nyblivna pappor som funderar på hur många månader de skall vara hemma, så brukar jag säga: ta så många månader ni kan, hälften av dagarna är era. Man får ingen andra chans att vara hemma med sitt barn under en så händelserik del av deras liv.

Jag insåg efteråt att dom här månaderna har förutom att stärka bandet till min son även förändrat mig som person, det har fått mig att bättre se vad som är viktigt i livet. Det är efter denna tid som jag känner att jag har blivit vuxen, från att innan ha varit en pojk i en vuxen kropp. Även om pojken ibland tittar fram och leker Timell när jag får använda kofot, slägga och motorsåg m.m. för renovera i huset.

Min andra pappaledighet

Jonas och EdvinSå när min andra son föddes i augusti 1998 började diskussionen om hur många månader jag och tjejen skulle få vara hemma med honom var. Så tillslut i augusti 1999 fick jag börja min andra pappaledighet. Denna gång blev det bara fem månader då det av praktiska själ passade bäst så och jag hade ingen lång lista på projekt denna gång.

Jag såg verkligen fram mot att få vara hemma och visst blev det en härlig pappaledighet. Men att vara hemma med en ettåring och en två och ett halvt åring ställer lite andra krav på bla simultanförmåga och tålamod.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.