Risken för livmoderruptur efter kejsarsnitt

Vaginal förlossning efter ett kejsarsnitt ökar risken något för att livmodern ska spricka i samband med förlossningen, livmoderruptur. I stället ökar risken för infektion och blödning efter upprepade kejsarsnitt.

Hur stora riskerna att drabbas av en ruptur är beror på hur man definierar den, dessutom är det viktigt att ställa den risken mot andra risker. Det finns inte så många svenska studier och de studier som gjorts runt om i världen färgas till viss del av den syn man har på kejsarsnitt. Några exempel följer nedan.

Risken för att kejsarsnittsärret ska gå upp minskar ju fler vaginala förlossningar man gjort efter sitt kejsarsnitt. Störst är risken vid den första vaginala förlossningen efter ett kejsarsnitt. I de fall där livmoderruptur uppstår är det vanligare att man använt sig av PGE2, oxytocin eller instrument.

En studie gjord i Ghana visar att kejsarsnitt inte är den vanligaste orsaken till uterusruptur, i ungefär vart fjärde fall av uterusruptur hade kvinnan fött med kejsarsnitt tidigare. Vanligaste orsaken var långt förlossningsarbete (vart tredje fall).

I Mexico räknar man med en ruptur på 1000 förlossningar, rupturen uppträder i allmänhet inte i närheten av det gamla kejsarsnittsärret. Därför finns det ingen anledning att upprepa kejsarsnitt om det inte finns särskild anledning.

I Oklahoma var kejsarsnittsfrekvensen 17% 1980 och 24% 1995. VBAC medförde 1-2% risk att drabbas av livmoderruptur. Riskfaktorer är snittyp, flerbarnsbörd och vissa abnorma bjudningar.

I USA är man försiktig med att låta kvinnor föda vaginalt om de en gång fött med kejsarsnitt, på vissa håll lever devisen ?en gång kejsarsnitt, alltid kejsarsnitt? i högsta grad. En anledning till detta är att man är rädd att livmodern ska spricka i samband med förlossningen (livmoderruptur) En studie av kvinnor i Delaware visade att 72% av kvinnorna födde vaginalt efter kejsarsnitt och 3,4% av dessa fick en livmoderruptur i kejsarsnittsärret. Största riskfaktorn för livmoderruptur var igångsättning, om livmoderhalsen måste mognas innan var risken tre gånger så stor. De kvinnor som redan fött vaginalt efter ett kejsarsnitt löpte inte större risk för ruptur än kvinnor som bara fött vaginalt. Barnen mådde relativt bra, bara ett barn dog på grund av livmoderrupturen, de övriga mådde sämre än andra barn efter en minut men hade hämtat sig efter fem minuter, ofta behövde de ändå övervakas på neonatalavdelning. Ingen kvinna behövde blodtransfusion och ingen behövde operera bort livmodern på grund av bristningen.

En annan amerikansk studie visade att 66% av de kvinnor som födde vaginalt efter kejsarsnitt fick en bra förlossning. 0,8% fick en livmoderruptur. En förutsättning för att förlossningen skulle gå bra var att den fick starta spontant och att kvinnan inte behövde värkstimulerande dropp. I de fall som vaginalförlossningen misslyckades och fick avslutas med kejsarsnitt var komplikationerna (olika infektioner i första hand) fler än vid planerade kejsarsnitt.

I Sverige är praxis på de allra flesta ställen att det är riskfritt att föda vaginalt efter kejsarsnitt (om det inte funnits särskilda skäl till att man gjort kejsarsnitt), däremot brukar man inte sätta igång förlossningen på kvinnor som fött med kejsarsnitt. Risken för livmoderruptur är alltså relativt liten om man jämför med studien som gjordes i USA.

På en del håll snyggar man till ärren efter kejsarsnitt men det är inte nödvändigt om inte ärret ställer till problem för kvinnan. Det är möjligt att använda ultraljud fär att mäta tjockleken på livmoderväggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.