Vad är man rädd för?

Gravida kvinnors oro varierar allt eftersom graviditeten fortskrider. Till att börja med fokuseras oron kring fosterskador, missfall, extrauterina graviditeter och att man själv skulle ha gjort – eller inte gjort – något som skulle kunna leda till skada hos det väntade barnet. Efter hand flyttas fokus för oron allt mer till den stundande förlossningen. Det kan handla om sådant som:

  • att fadern inte skulle kunna vara närvarande under förlossningen eller inte klara av att vara kvar hela tiden utan man lämnas ensam att föda
  • att inte veta när det är dags att åka hemifrån
  • att inte kunna hantera förlossningssmärtan
  • att man ska drabbas av värksvaghet
  • sjukhusrädsla
  • rädsla för komplikationer
  • att barnet ska vara för stort för att kunna födas ut vaginalt
  • att barnet ska skadas eller dö
  • att tappa kontrollen och uppleva kaos
  • att partnern inte är barnets far
  • odefinerade orsaker till rädslan

Kopare (1994) visade att det i allmänhet ligger en allmän rädsla för hjälplöshet och hotande sjukdom bakom förlossningsrädslan. Dålig känsla för sin kvinnliga identitet kan öka oron.

  • 30% av de som upplevde ångest i Kopares studie hade fysiska symtom.
  • 20,5% ansåg att rädslan berodde på egna tidigare erfarenheter.
  • 26,5% ansåg att rädslan berodde på okunskap om förlossningen

Hos de som var kände sig trötta och slitna var det tre gånger vanligare med förlossningsrädsla. Många kvinnor födde med kejsarsnitt på psykosocial indikation. Hur graviditeten framskrider är inte avgörande för rädslan utan det beror mer på om kvinnans bär på en orealistisk ångest.

Det varierar lite vad kvinnan är rädd för beroende på om hon fött barn tidigare eller inte.

Förstföderskans rädslor:

  • oro över förmågan att föda
  • oro för undersökningar, sprutor och stick
  • oro pga tidigare dåliga upplevelser av sjukhus
  • oro pga sexuellt utnyttjande där man fått ont i både kropp och själ

Omföderskans rädslor:
erfarenheter från tidigare förlossningar

  • outhärdlig smärta
  • utdraget förlopp
  • känt sig utelämnad och kränkt
  • upplevt ensamhet och kaos eller till och med dödsångest
  • känslor av misslyckande
  • minskad tillit till den egna kroppen

Kvinnor kan känna sig blottade, utelämnade och förnedrade under förlossningen. Sådana minnen sitter hårt och kan påverka synen på förlossningen resten av livet om man inte får hjälp att bearbeta upplevelsen och på något sätt få upprättelse för kränkningen.

Man måste förstå vad man är rädd för innan man kan få hjälp. Ibland kan det räcka att sätta ord på rädslan, ibland kan det vara svårare men några av de rädslor/ångest/fobier kvinnor bär på är:

  • rädsla för smärta, ex. tidigare förlossningssmärtor
  • rädsla för sjukhus
  • rädsla att tappa kontrollen
  • rädsla att dö eller förlora förståndet
  • rädsla för depression
  • rädsla att brista, rämna
  • rädsla för sprutor, stick och blod
  • rädsla att inte få hjälp
  • rädsla att barnet ska dö eller skadas
  • rädsla för gynekologiska undersökningar
  • panikångest
  • PTSS (Post Traumatiskt Stress Syndrom)

En dålig parrelation kan påverka kvinnans rädsla för förlossningen, andra faktorer som kan påverka hennes rädsla är vilken plats hon intar i samhället:

  • Hur kommer hennes kvinnoroll att förändras när hon får barn?
  • Hur kommer arbetssituationen att förändras efter mammaledigheten och som småbarnsmor?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.