Rh-sjukan

Fram till mitten av 1900-talet var Rh-sjukan (ytterligare ett namn är Rh-inkompabilitet eller erytroblastosis foetalis) en av de mest fruktade sjukdomarna i samband med förlossningen. Den beror på att mammans immunförsvar angriper fostret vilket inträffade ungefär vid var 200e graviditet. Utvecklingen har gått framåt mycket sedan man hittade Rh-faktorn och till slut kunde förebygga dess verkningar. Här är ett försök att beskriva hur det var på den tiden – innan man kommit på att man kunde rädda framtida liv genom att ge mamman en förebyggande spruta strax efter förlossningen.

Svåra följder för barnet

Ibland dog barnet i samband med förlossningen, i bland drabbades det av sjukdom och livslång invaliditet.

  • hjärtfel
  • kramper
  • utvecklingsstörning
  • svår gulsot

Varför inträffade det?

Sjukdomen beror på att när den Rh-negativa mamman fått sitt första barn och detta är Rh-positivt kan barnets blod blandas med mammans i samband med förlossningen. I och med att det kommer ut främmande blod, blodkroppar som på grund av skillnader i Rh-faktorn inte liknar mammans helt, bildar mamman antikroppar mot dessa främmande inkräktare som ju inte liknar hennes egna blodkroppar tillräckligt mycket. På så sätt bygger hennes kropp upp ett försvar mot den främmande blodgruppen. När mamman får nästa barn ligger immunförsvaret redo att ta emot eventuella inkräktare. Immunförsvaret minns från förra gången hur de ser ut och kan så att säga mota Olle i grind med den följden att barnets röda blodkroppar förstörs. Vid en tredje graviditet är mammans immunförsvar än aggresivare och angriper barnet ännu hårdare. Ja, för varje graviditet med ett Rh-positivt foster blir reaktionen allt kraftigare.

Forskningen gör framsteg

På 1940-talet visste man om vilka orsakerna till Rh-sjukan var, då började man gå ut med rekommendationer som att Rh-negativa kvinnor inte borde skaffa barn med Rh-positiva män – eller åtminstone nöja sig med ett barn. I mitten av 1940-talet började man ge blodtransfusioner till nyfödda barn med Rh-sjukan, det var komplicerat eftersom man var tvungen att vara mycket försiktig, blodet måste pumpas in med rätt hastighet för att inte påverka bl.a. hjärtrytmen, på den tiden var också risken att smittas med gulsotsvirus vid blodtransfusioner stor.

Den slutliga(?) lösningen

Under 1950-talet forskades det intensivt för att man skulle hitta vad som gjorde att Rh-negativa mödrar stötte bort sina Rh-positiva foster och hur man skulle kunna förebygga detta. Till slut kom man fram till att om man injicerar mamman med Rh-antikroppar inom några timmar efter förlossningen så kommer det att gå bra vid nästa graviditet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.