Missfall

För de flesta kvinnor är ett missfall en stor förlust, man sörjer det barn som inte blev. Ibland kan det vara svårt för mannen att känna samma sorg och han kan ha svårt att förstå alla känslor som följer av ett missfall. Om det är så, då kan det vara viktigt att paret pratar om det som hänt och förklarar sina känslor. Omgivningen kan ha ännu svårare att förstå förlusten och kan komma med diverse kommentarer som inte är till någon hjälp alls. Hur man tacklar det beror på ens egen personlighet, ibland kan det vara lika bra att försöka strunta i dem. Ibland kan dumma kommentarer bero på att folk inte kan förstå hur det känns och ibland kan det vara någon som själv haft missfall men inte fått eller kunnat bearbeta sin sorg på rätt sätt. Det är viktigt att få svar på frågan om varför missfallet skedde, ibland finns det inga svar men det kan vara skönt att höra att det är så också. Vid behov kan man få kuratorskontakt för att bearbeta upplevelsen, det gäller oavsett om man varit med om ett tidigt eller ett sent missfall.

Definitionen av vad som är ett missfall är inte helt entydig, särskilt vid sena missfall. Gränserna mellan ett missfall och ett dödfött barn varierar över världen och är omdiskuterad. Enligt svensk lag är det ett missfall om det sker före graviditetsvecka 28 eller, om dateringen är osäker, om fostret är 35 cm eller kortare och inte visat något tecken på liv. I en del andra länder har man graviditetsvecka 23 som gräns eftersom man börjar kunna rädda barn som lever vid den tiden, detta är också vad WHO rekommenderar.

Det är vanligast med missfall under den första månaden. Eftersom kvinnan oftast inte vet att hon är gravid ännu är det svårt att ge exakta siffror men det uppskattas att upp till 60% av graviditeterna blir missfall då. Det uppskattas också att 80% av alla missfall sker före vecka 14. En viktig riskfaktor är kvinnans ålder, vid 20 år är risken 10% medan den vid 40 år är 30%. Störst är risken för missfall i vecka 9-11. Om man haft ett missfall finns det ingen direkt ökad risk för fler missfall, efter två missfall räknar man med att risken är 30% att det ska ske igen och efter tre kända missfall är risken 50%. Man har inte funnit något samband mellan psykosocial stress eller cortisolnivåer och missfallsrisker. Däremot har man funnit att kvinnor med höga stressnivåer oftare använder droger under graviditeten vilket i sig kan vara en riskfaktor.

Tidigt missfall

Man vet inte säkert vilka orsakerna till tidiga missfall är. Kromosomavvikelser eller defekter på fostret, moderkakan eller hinnorna är det troligaste. Dessutom finns det teorier om infektioner hos kvinnan, ommunologiska defekter hos modern (gör att fostret stöts bort som sn sjukdom), låga progesteronnivåer, låga zinknivåer, rökning och stress antas vara andra bidragande orsaker. Tidiga missfall kännetecknas av en liten blödning, ibland uppfattas den som en riklig mens, den kan pågå från någon dag och upp till en vecka. Många kvinnor känner i kroppen att de varit gravida men den känslan kan försvinna i och med missfallet. Vid missfall före vecka 6 sköter kroppen ”rensningen” av livmodern och både foster och hinnor kommer ut, efter vecka 6 och fram till vecka 14 brukar det behövas en skrapning för att det inte ska bli någo kvar som kan skada kvinnan. Efter ett känt missfall är det viktigt att vara uppmärksam på tecken till infektion och för att minska infektionsrisken bör man inte bada i allmäna bassänger eller ha samlag utan kondom förrän hon haft en menstruation igen.

Sent missfall

Sena missfall är de som inträffar efter graviditetsvecka 14. När graviditeten kommit så långt är det ofta lättare att hitta orsaker, det kan handla om infektioner, livmodermissbildning, myom som minskar utrymmet i livmodern så mycket att fostret inte kan utvecklas, cervixinsufficiens med vattenavgång, missbildningar eller navelkompression som gör att fostret inte får näring. Ju längre gången graviditeten är, desto mer liknar missfallet en förlossning med värkar eller smärtsamma sammandragningar, blödning och vattenavgång. Ibland sker det på någon timma medan det i andra fall kan ta ett par dygn. Om det går försöker man att hejda missfallet, annars påskyndas förloppet med prostaglandin och oxytocin efter behov. Man har rätt till den smärtlindring man behöver, från Alvedon till EDA. För säkerhets skull brukar kvinnan rekommenderas att fasta om det skulle behövas ett kirurgiskt ingrepp, oftast rensas livmodern automatiskt vid sena missfall men ibland kan det behövas en skrapning.

Vid sena missfall är det viktigt att man får ett eget rum och att man får tillfälle att se, hålla och ta avsked av sitt döda barn. Minnessaker såsom foton, hand- och fotavtryck eller liknande kan vara värdefullt i framtiden. Mjölkproduktionen kan komma igång efter ett sent missfall, därför får man läkemedel som ska hindra detta. Så länge man har avslag ska man undvika bad, tamponger och samlag för att minska risken för infektion i livmodern så länge den blöder. Man brukar få göra ett återbesök för att följa upp missfallet. Oftast får man tillbaka mensen efter en månad, rekommendationerna om hur länge man bör vänta med att försöka bli gravid på nytt varierar – huvudsaken är nog ändå att man själv är redo för en ny graviditet i slutändan.

Hotande missfall

Hotande missfall innebär att kvinnan har vissa tecken på missfall, det kan vara smärta eller blödning. Modermunnen är fortfarande stängd och graviditeten fortsätter trots detta. Symtomen utvecklas som vid ett vanligt missfall i motsvarande vecka men mycket långsammare. Ultraljud och graviditetstest används för att kontrollerar om fostret lever. Vila och sängläge är det som ordineras tillsammans med någon veckas sjukskrivning. Före vecka 12 rekommenderas att man inte har samlag eftersom orgasm kan framkalla sammandragningar, efter vecka 25 kan värkhämmande läkemedel ordineras. Efter ett hotande missfall får man gå på täta kontroller på mödravården för att kontrollera livmoderhalsens mognad.

Oundgängligt missfall

Oundgängliga missfall går inte att stoppa. Modermunnen är vidgad och man har blödningar.

Kvarhållet missfall

Kvarhållet missfall kallas också missed abortion eller abortus inhibitus. Vid kvarhållet missfall har fostret dött men det finns inga tecken på missfall. Fostret kan ligga i flera månader i livmodern på grund av att moderkakan fortsätter producera progesteron, det graviditetsfrämjande hormonet. Vanliga tecken brukar vara att magen inte växer som den ska, brösten blir mindre och känslan av att vara gravid försvinner. Om man känt fosterrörelser försvinner de och det går inte längre att höra hjärtljud. För att säkra diagnosen görs ett graviditetstest. Skrapning eller inte, liksom läkemedel för att få igång förlosppet eller inte beror på hur lång gången man är, precis som beskrivs ovan.

Upprepade missfall

Kallas också abortus habitualis. Vid tre missfall eller fler i följd kallas det habituell abort. Ofta spelar slumpen in, men när man varit med om så många missfall i rad är det viktigt att kontrollera så att det inte beror på anatomiska eller immunologiska defekter, kromosomskador eller infektion hos kvinnan eller mannen. Cervixinsufficiens kan vara en orsak vid upprepade sena missfall, då får man ett cerklage, ett band som sys in runt livmoderhalsen så att den inte ska öppna sig i förtid. Att sluta röka , att försöka gå upp i vikt om man är extremt smal eller att ta folsyratillskott kan hjälpa. För en del kan samtalsterapi vara bra för att minska risken för fler missfall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.