Känslor och funderingar som är vanliga under graviditeten

Det är en stor omställning att bli mamma. Större än många psykologer tidigare insett. Man har utgått från att moderskapet bara är en omställning av de psykologiska förutsättningar man redan bär med sig. Egentligen är det så mycket större. Hela familjesituationen ställs på ända. Från att bara ha varit dotter så ändras fokus till att vara mor, att vara dotter till sina föräldrar blir bara sekundärt. För en del kvinnor innebär det inte så stora förändringar i dotter-relationen men för andra innebär det att man i stort sett inte ser sig som dotter till sina egna föräldrar längre.

Man blir inte mor över en natt (= i samband med förlossningen), hela graviditeten är en förberedelsens tid och det tar flera månader efter förlossningen innan det helt går upp för kvinnan att hon verkligen är mor med allt vad det innebär.

Det är vanligt att den gravida kvinnan går omkring och funderar på sådant som:

  • hur barnet kommer att bli
  • hur man förändras som kvinna
  • hur kommer synen på en själv och det liv man levt att förändras
  • äktenskapet/förhållandet
  • yrkeslivet
  • relationen till vänner och anhöriga
  • förlossningen

Frågorna bearbetas ofta omedvetet: i drömmen eller i dagdrömmar. Man projicerar drömmar och fantasier på det väntade barnet och man bär på fantasier om barnet, om en själv och om partnern som pappa. Hur rollerna kommer att förändras när man blir förälder är sådant som bearbetas intensivt periodvis under graviditeten. I fantasin ger vi också barnet egenskaper utifrån våra egna preferenser. Det visar sig inte minst i namnvalen.

Graviditeten delas normalt in i tre delar, trimestrar. Dessa används också för att beskriva de psykiska förändringar kvinnan genomgår.

Under första trimestern är kvinnan ofta ambivalent och känner sig osäker på hur hon ska känna inför barnet och sin kommande roll som mamma. Det är inte ovanligt att humöret pendlar mellan lycka och förtvivlan. Humörsvängningarna kan komma tvärt och vara häftiga. Tanken på att bli mamma kan kännas främmande och det kan dröja ett tag innan kvinnan helt förstår och har tagit till sig att hon ska bli mamma. Oro och skuldkänslor brottas med mer lyckliga känslor. Ett sätt för hjärnan att bearbeta detta är att kvinnan börjar drömma häftigare drömmar, kanske hon fantiserar om såväl lyckliga som olyckliga scenarier. Graviditeten är också en period i livet då skrock och myter styr en stor del av kvinnans liv.

Andra trimestern utgör en lungare period. Det börjar märkas fysiskt att kvinnan är gravid, både utifrån på magens ökande omfång och inifrån när barnet spritter till. Humöret stillar sig och kvinnan känner sig piggare. Fantasierna handlar allt mer om barnet och kvinnans intresse för omvärlden minskar. Detta inåtvända tillstånd varar fram till ett tag efter förlossningen och är viktigt för att kvinnan ska kunna frigöra kraft att möta barnets behov.

Under tredje trimestern minskar lugnet allt eftersom förlossningen närmar sig. Både förlossning och moderskap börjar kännas som en realitet och mycket av tankeverksamheten går åt till att klura på hur man kommer att bli som mamma, hur förlossningen kommer att gå, hur barnet ska må och så vidare. Sista tiden innan förlossningen byts ambivalensen mot en längtan att träffa barnet, kvinnan försjunker åter in allt mer i sig själv. När förlossningen närmar sig börjar hon boa in sig genom att städa, pynta, göra i ordning barnkammaren och liknande. Samtidigt som det kan kännas viktigt att börja plocka fram det nya är det många som rensar bort gammalt skräp, något som också kan ses som en symbolhandling för det nya livet.

Vid för tidig förlossning hamnar man i en dubbelt utsatt situation. Det är inte bara det att barnet föds för tidigt med alla de komplikationer det kan innebära utan det medför också att kvinnan inte hunnit ställa om sina fantasier om barnet. Ofta befinner hon sig i den fas där fantasierna om barnet är som livligast och dessa fantasier kolliderar ofta med verkligheten. Dessutom känner sig kvinnan ofta misslyckad efter en för tidig förlossning även om omständigheterna legat utanför hennes kontroll.

Graviditeten är en tid bearbetning av gamla upplevelser och enligt psykologiska teorier går kvinnan igenom tre relationer under graviditeten: till sitt barn, till mannen och till mamman. För det första måste kvinnan försöka acceptera och ta till sig sin graviditet och få något slags relation till barnet redan i magen, det leder till att hon mentalt accepterar graviditeten och vidtar praktiska åtgärder såsom att skaffa hem babysaker och ordna en plats för barnet. För det andra behöver relationen till modern bearbetas, kanske finns det gamla oförrätter som behöver komma upp till ytan, kvinnans närmaste modersförebild är oftast hennes egen mamma och det är viktigt att hon bearbetar minnen av vad som var bra och vad som var mindre bra i hennes egen barndom så att hon känner att hon kan bli en bra mamma. För det tredje måste relationen till partnern berarbetas, hon måste komma underfund med hur förhållandet påverkas av graviditeten och hon måste komma till insikt om att även mannen går igenom en utvecklingskris.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.