Ägget och spermien

Människan har nog i alla tider funderat över tillblivelsen. Hur en ny levande varelse har kommit in i kvinnans mage för att efter nio månader födas har i långa tider varit ett stort mysterium. I samband med att människan började bruka jorden började hon fundera lite mer kring tillblivelsen, hon såg att det började växa om man satte ett frö i näringsrik jord och hon började tänka att det nog fungerar likadant med människor och djur. Hos mannen insåg man ju att han gav ifrån sig något slags säd som planterades in i kvinnan, men vad bidrog hon med?

Följ med på en spännande tidsresa för att ta reda på svaret!

1400 f.kr.

Hinduerna hade 1400 f.kr. två teorier om hur barn kom till. Dessa teorier kom man sedan tillbaka till under ett flertal gånger runt om i världen. Enligt ena teorin är kvinnan den åker där mannen sår sin säd, kvinnan är en behållare och mannen barnaalstraren. Enligt den andra teorin bidrar båda med var sin säd, de bidrar lika mycket till barnets egenskaper och den vars säd överväger avgör vilket kön barnet får. En variant på den sista teorin menar att kvinnan ensam levererar materialet till kroppen men mannen är den som bidrar med den andliga delen.

500 f.kr.

På 500-talet f.kr. funderade Pythagoras kring fortplantningens mysterium. Han kom fram till att mannens säd utgjordes av skum från de ädlaste delarna av blodet, och hans lärjunge, Alkmaion, drog det ett steg längre och antog att eftersom säden är den ädlaste och finaste vätskan hos mannen så måste den alstras i hjärnan där hans intellektuella aktivitet antogs sitta. Kvinnans bidrag var mensblodet, det bidrog med att skapa kroppen medan mannen stod för de andliga kvaliteterna. Dessa teorier har varit seglivade och så sent som 1966 skriver en biskop att avhållsamhet är bra därför att sädesvätskan är kraftfoder för hjärncellerna och den får inte förspillas (10:e upplagan av ?Rätt och orätt i sexuallivet?).

Jord, luft, eld, och vatten är alltings ursprung, det trodde vissa filosofer runt år 500 f.kr. Män är varma och kvinnor kalla. Ett foster som formas högt i livmodern där det är varmast blir således en pojke. Den höga temperaturen gör att mannen blir överlägsen kvinnan på alla sätt, den ger också mörkare hud och starkare hårväxt. (Kommentar: Kanske är det därifrån vi fått våra idéer om att man kan se på magformen om man väntar en pojke eller en flicka?)

300 f.kr.

Demokritos som levde på 300-talet f.kr. kan sägas vara äggstockarna och deras funktion på spåret. Han trodde nämligen att det var kvinnan som hade säd, den bildades i inre organ som skulle motsvara mannens testiklar. Mängden säd från kvinnan resp. mannen skulle avgöra barnets kön. Vid orgasmen avsöndras säden och en ny liten osynlig människa lösgörs. Det skulle också finnas eldatomer som lösgörs och bildar själen.

Eftersom lustkänslan vid orgasm känns i hela kroppen är det självklart att säden också kommer från alla delar av kroppen, samlagsrörelserna gör att fuktigheten i mannens kropp värms upp och blir skummig. Skummet går till ryggmärgen via njurarna till testiklarna innan det slungas ut. Allt enligt Hippokrates. Eftersom kvinnan också njöt av samlag var det lika självklart att även hon producerade sädesvätska som utsöndrades i livmodern och strömmade både utåt och inåt. Det finns en stark, maskulin säd och en svag, feminin säd som både mannen och kvinnan är bärare av. Mängden avgör könet. Beroende på blandningen kan sex sorters människor formas: maskulina och starka män, svaga män, androgyner, karlaktiga kvinnor, starka kvinnor samt feminina och svaga kvinnor. Hippokrates funderade en del kring det där med livmodern också. Den består av flera fickor, det hade han sett hos djur som oftast fick flera ungar åt gången och det kunde förklara varför det blev tvillingar ibland. Livmodern behövde mannens säd eftersom den gjorde passagen av mensblodet lättare, fuktades inte livmodern tillräckligt ofta kunde kvinnan bli hysterisk, få andnöd, svimma o.s.v. Samlivet med en man gjorde kvinnan friskare. Romarna höll med: ?Nubat illa ? et morbus effugiet? (Hon ska gifta sig ? så flyr sjukdomen)

Aristoteles har påverkat synen på kvinnan (och mannen) långt fram i historien. Mannen är den högst stående varelsen, han fortplantar sig i en annan varelse och ger den dess livgivande kraft. Kvinnan bidrar med sitt mensblod som utgör fostrets kropp. Mannen är den aktive livsalstraren medan kvinnan är den passiva mottagaren. Uppfattningen lever kvar idag då man anser att män är aktiva och framåt medan kvinnor är barnafödande och vårdande. Aristoteles ser kvinnan som en ofullständig man som blev till genom ofullständig avlelse. Eftersom hon inte kan producera säd tappar hon inte heller håret och hon är över huvudtaget kallare än mannen.

Människan har alltid tyckt om att sätta företeelser i motsatsförhållande till varann, så också män och kvinnor där mannen är den starke och utåtriktade medan kvinnan är den svaga och inåtriktade och över huvudtaget får stå för negativa egenskaper. Inom taoismen samspelar yin och yang. Yang står för det manliga och står för ljuset, för världen, skelettet och hjärnan, livskraften, allt som är varmt, torrt och ljust. Yin omfattar natten, månen och vattnet, för hösten och vintern, allt som är fuktigt, kallt, mörkt och orent.

200 f.kr

På 200-talet f.kr. började man öppna döda människor för att se hur de såg ut och Herofilos som bodde i Egypten fann att mannen och kvinnan hade två körtlar som inte skilde sig så mycket åt mer än till placeringen.

100-talet

150 e.kr. föddes Galenos, han kom att få betydelse i mer än 1200 år för hur man skulle se på fortplantningen. Hans teorier accepterades rakt av och den som protesterade dömdes som kättare. Han skar i döda djur men aldrig i människor, även om vi till stor del liknar varann så finns det avgörande skillnader. Bl.a. ser livmodern hos kor och får annorlunda ut än den gör hos människor. Galenos ansåg att kvinnor egentligen var skapta som män men eftersom de haft en kallare miljö under fostertiden satt kvinnans fortplantningsorgan inuti kroppen.

1200-talet

Under medeltiden fick kyrkan ett allt större inflytande över vetenskapen, många vetenskapsmän satt hemma på kammaren och filosoferade om verkligheten istället för att gå ut och se hur det verkligen såg ut. Mycket av energin gick åt till att klura ut hur gossebarn kom till och när när fostret fick själ. Man var ganska säker på att pojkar fick sin själ före flickorna. Även om det inte alltid märks är pojkar alltid mer intelligenta än flickor och det lönar sig därför inte att utbilda flickor. Under den här perioden var det förbjudet att obducera människor, så småningom blev det tillåtet att göra det i vetenskapligt syfte. Oftast valde man att obducera kvinnor eftersom de inte hade någon odödlig själ.

På 1200-talet försökte man få Aristoteles läror att sammanfalla med bibelns. Thomas ab Aquino ansåg att mannens säd var något gudomligt och att vara man var att vara en fullt förverkligad människa. När allt går rätt ger mannen upphov till kopior av sig själv, yttre omständigheter kan göra att det ändå blir en flicka. Det kan ske om mannen är sjuk, om hans säd är defekt eller om det blåser fuktiga, sydliga vindar.

1500-talet

1543 avslöjade Vesalius att Galenos hade haft fel och att han aldrig obducerat en människa. Vesalius hittade små gulaktiga blåsor i det han betecknade som kvinnans testiklar.

Gabriel Fallopius var Vesalius lärjunge. Han fann rören som utgår från livmodern. Eftersom han tyckte de såg ut som trumpeter kallade han dem tubae. Att tuborna inte satt ihop med ?testiklarna? orsakade stort huvudbry en lång tid framöver.

Man har i alla tider varit fascinerad av hönsäggen och försökt studera tillblivelsen av kycklingar. På 1500-talet konstaterade man att den äggulan måste vara den blivande kycklingen och äggvitan var till för att nära kycklingen. Tuppens säd behövdes för att bringa ande och liv i ägget.

Descartes, som levde på 1500-talet, hade en världsbild som utgick från att allt var mätbart eller gick att beräkna. Människor, djur och växter var maskiner och endast människor var besjälade. Han antog att kvinnans och mannens säd blandades och jäste ihop till ett barn och att man kunde förutsäga den nya människans egenskaper utifrån den sammansättning säden hade.

1600-talet

1600-talet var en händelserik period. Flera teorier verkade parallelt och utvecklingen svajade fram och tillbaks.

Harvey, som bodde i England på 1600-talet, trodde att det bildades ett ägg i samband med befruktningen. Han hade sett att hjortfoster låg som i ett ägg redan från början efter parningen. Eftersom de kvinnliga testiklarna inte förändrades under dräktigheten och de dessutom inte hade någon förbindelse med livmodern trodde han inte att de hade någon funktion utan var vätskefyllda knutor. Han trodde att fostret avlades genom något slags smitta som överfördes med mannens säd

Några år senare studerade den danske anatomen Steensen hajar i Florens. Han fann att honornas testiklar bestod av äggliknande blåsor och han döpte om dem till ovarier, äggstockar. Från att ha varit betydelselösa lymfknutor upphöjdes de nu till äggproducenter.

Den holländske läkaren Graaf gav 1672 ut ett arbete om de kvinnliga könsorganen, det är efter honom man kallar äggblåsorna för Graafs folliklar. Graaf trodde att befruktningen skedde i äggstocken och att den stimulerade ägglossningen. Han trodde att det fanns ett fint, viktlöst ämne som inverkade vid befruktningen. Dessutom trodde han att den nya människan fanns hel och hållen i mammans ägg, pappans säd stimulerade bara ägget att lämna follikeln. Holländaren Swammerdam var inne på samma spår. Han var övertygad om att hälften av kvinnans ägg innehöll små miniatyrkvinnor och andra hälften små miniatyrmän. Alla dessa miniatyrkvinnor var så gott som färdiga med egna miniatyrägg med miniatyrmän och ?kvinnor. Dessa tankar låg nära kyrkans tanke om arvssynden eftersom synden smittade över till de färdiga ägg och miniatyrmänniskor i kommande generationer som väntade på att födas.

1677 fick mikroskopbyggaren Leeuwenheuk en flaska med sädesvätska av en student. Han tittade på vätskan i mikroskop och upptäckte att det fanns djur som rörde sig däri. Han kallade den animalculi (små djur) men döpte snart om dem till spermatozoer. Han upptäckte att de var livligare hos unga män och att män som inte fått barn inte hade några alls. Nu började man fundera om det inte var i dessa smådjur som barnet blev till, man hade inte sett några bevis för att äggstockarna innehöll ägg medan spermatozoerna var fulla av liv. Äggstockarna var säkert lika betydelselösa som mannens bröst.

1700-talet

Under 1700-talet fortsatte diskussionerna kring den manliga och kvinnliga säden. Det fanns till och med de som trodde att ursprunget till mannens sperma svävade runt i luften och absorberades av hans kropp för att sedan föras vidare med sperman till kvinnan. Andra närmade sig sanningen i sina teorier. Mot slutet av 1700-talet lyckades italienaren Spallanzani med den första konstgjorda befruktningen genom att ta ägg från en grodhona och blandade med sädesvätska från en hangroda, att det skulle vara de små spermiedjuren som åstadkom befruktningen verkade osannolikt.

1800-talet

1824 förfinade kemisten Dumas och läkaren Prévost Spallanzinis experiment och silade sädesvätskan och fann att det var den delen som innehöll spermierna som ledde till att ägget befruktades. De fann också ägg hos hundar men publicerade aldrig sina fynd, istället ses Baer som den som fann att i äggblåsorna finns de små kulor som utgör ägget.

1839 visade den tyske anatomen Schwann att ägget är en cell och 1865 visade Schweiger-Seidel och La Valette Saint-Georges att spermien är en cell. Fortfarande var mekanismerna kring befruktningen höljda i dunkel.

Den tyske zoologen Hertwig forskade på sjöborrar, de var tacksamma eftersom deras ägg är genomskinliga.1875 upptäckte han hur de båda cellerna smälter samman och börjar dela på sig. Han visade att båda var lika viktiga vid tillblivelsen av en ny människa.

Genom att studera spolmaskar upptäckte van Beneden 1883 att könscellerna bestod av kromosomer. Härmed fick man ytterligare bevis för att båda deltar likvärdigt. Några år in på 1900-talet visste man att kromosomuppsättningen avgör barnets kön. Varför det ibland föddes fler flickor och ibland fler pojkar var en gåta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.