Varierande insatser för prematura i Europa

Frågan om när man ska rädda livet på ett nyfött barn som föds för tidigt eller med svåra handikapp och vilka resurser som ska sättas in i livräddande syfte i dessa fall är kontroversiell. Å ena sidan vill man rädda barnet till livet eftersom man vet att ett handikapp inte är ett hinder för livsglädje, å andra sidan frågar man sig hur livet kommer att te sig för barnet och dess föräldrar i relation till samhället – inte minst ekonomiskt.

En studie gjord bland läkare i olika europeiska länder visade att de flesta skulle generellt göra vad de kan för att rädda ett mycket för tidigt fött barn (fött i vecka 24 eller tidigare, födelsevikt på 560 g eller mindre, apgarpoäng 1 vid 1 minut). Enda undantaget var läkarna i Nederländerna, de var mer tveksamma till att försöka rädda dessa barn. Å andra sidan skulle läkarna i Tyskland, Italien, Estland och Ungern fortsätta intensivvården så långt det var möjligt medan övriga läkare skulle göra olika överväganden och sätta in begränsade resurser beroende på chanserna att barnet skulle överleva. I Nederländerna och Storbritannien spelar föräldrarnas önskningar stor roll för insatserna i vården av barnet.

Man har till och med undersökt vilka läkare som är mer benägna att ta hänsyn till barnets livskvalitet, alltså huruvida man ska rädda barnet eller ej med hänsyn till att barnet kan tänkas uppleva livskvalitet om det räddas till livet. Läkare som är kvinnor, som inte själva fått barn, som är protestanter eller inte anser sig tillhöra någon specifik trosuppfattning samt läkare som arbetar på intensivvårdsavdelning för nyfödda anser i allmänhet att man alltid bör lägga lite mer energi på att försöka rädda alla barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.