Känslor efter prematurförlossning

Att föda sitt barn för tidigt innebär att man ställs både inför de problem som vanliga föräldrar ställs inför och en del av de som föräldrar med handikappade barn ställs inför även om det barn man fött är friskt. Föds barnet mycket för tidigt är risken stor att man även ställs inför de problem som ett handikapp medför. Ofta läggs ett för tidigt fött barn i kuvös direkt efter födelsen. Apparaterna behövs för barnets överlevnad men kan vara ett hinder för anknytningen till barnet. Inte bara apparaten i sig utgör hindret utan det kanske finns restriktioner för hur mötet med barnet får gå till och man kanske känner att personalen på neonatalavdelningen är duktigare på att sköta om barnet än man är själv.

På neonatalavdelningen hindras de naturliga första stegen till anknytning mellan mor och barn. Kuvösen i sig står som ett skal runt barnet, barnet är fäst med slangar och katetrar, övervakningsapparater kontrollerar barnets funktioner och för oväsen. Av rädsla att skada sitt lilla barn kanske man är rädd att röra det ovarsamt. Man slits mellan känslor av kärlek, rädsla och vanmakt. Barnet kan ligga i kuvös flera veckor under vilka frånvaron av en naturlig kontakt kan fylla föräldrarna med förlamande tomhet. På många avdelningar har man börjat införa kängurumetoden där man får hålla sitt barn på magen samtidigt som övervakningen med apparater upprätthålls. Det har visat sig att barnet i dessa fall ökar snabbare i vikt och att modern känner sig mer delaktig i barnets omvårdnad.

För att känna moderskärlek krävs mer än fysisk kontakt även om det är en grundförutsättning. Medan barnet ligger i kuvös kan det vara svårt att känna kärlek för sitt barn även om man känner att man knytit an till barnet. Ofta är det inte förrän man själv får ta hand om och vårda barnet som moderskärleken kommer, antingen smygande eller om i ett slag.

I allmänhet hämtar för tidigt födda barn relativt snabbt igen det de förlorat i starten. Oftast inom två år men i en del fall kan det ta upp till sex år. I vissa fall kommer barnet aldrig helt ifatt. Även för föräldrar med för tidigt födda barn slås bilden av drömbarnet i kras i och med födelsen. Här finns fortfarande hoppet om att allting ska vara normalt och det kan dröja tills man tycker sig ha fått bevis för att barnet kommit ikapp utvecklingsmässigt innan man vågar tillåta sig att drömma och fantisera om framtiden. Även om prematurbarn kontrolleras regelbundet under de första åren är det många föräldrar som oroar sig för sitt barn och föräldrar till prematurbarn vänder sig oftare till vården än föräldrar till fullgångna barn för att försäkra sig om att deras barn verkligen mår bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.