Ångest

Det finns en mening med att känna ångest. I begynnelsen handlade det om att skydda sig mot vilda djur och andra hotande faror ute i naturen. Idag är farorna av ett annat slag men ångestens uppgift är fortfarande att skydda oss från sådant som på ett eller annat sätt hotar vår existens.

Ångest är en livsviktig psykisk funktion som är jämförbar med smärtreaktionen vid fysisk skada. Styrkan i ångesten variera betydligt. Vanligen avser man de starkaste graderna av obehag när man talar om ångest men i teorin betraktar man även lindrigare former såsom oro eller ängslan som samma känsla. Ibland kan ångest vara en stimulans som bidrar till förhöjda prestationer, rampfeber är ett exempel. Andra gånger påverkas man negativt med symtom som trötthet, irritabilitet och muskelspänning. Ofta är ångest en reaktion på aktuella förhållanden. Vi genomgår livskriser hela livet, småbarn går igenom sina trotsåldrar och det gör även vuxna. Krisen får människan att ompröva sitt liv och se nya aspekter på den person man trott sig vara. Att bli förälder är något som innebär en livskris för alla.

Det finns de som skiljer mellan normal och neurotisk ångest. Neurotisk ångest står inte i proportion till den faktiska faran, den innefattar olika psykiska försvarsmekanismer och hanteras genom olika former av medvetande- eller aktivitetsinskränkningar. Neurotisk ångest uppstår då förmågan att bemästra faror inte är objektiv utan subjektiv, inre psykologiska mönster från barndomen hindrar människan från att utnyttja sina inre resurser. Det som kallas normal ångest omfattar samma faktorer som den neurotiska ångesten men där finns även en faktor som innebär att man antingen kan möta hotet konstruktivt på en medveten nivå eller att man kan föreställa sig att hotet försvinner då situationen förändras.

Undanträngd sorg, sorg som trängs undan av hänsyn till andra eller på grund av den egna oförmågan att hantera sorgen, bryter så småningom fram som ångest. Ofta i samband med en livskris. Denna ångest utgör ofta en protest mot något: att bli övergiven, att inte bli tagen på allvar, att känna sig utsatt. Människan har en psykologisk vinst att hämta i ångesten, man slipper möta de sidor hos sig själv som man har svårt att acceptera.

Om man gör en jämförelse mellan ångest och fruktan kan man se att ångest uppstår när människan ser en obestämd möjlighet att drabbas av en verklig fara. Ångesten saknar föremål vilket tar sig uttryck i till synes meningslösa reaktioner. Fruktan däremot räds något konkret: man är rädd för smärta, för att bli bortstött, för att mista någon eller något, för döden. Fruktan och ångest fungerar i ett samspel. Ångesten saknar föremål och man söker finna något påtagligt att frukta, fruktan kan därefter mötas med mod. Livet förutsätter en balans mellan mod och fruktan. Självbejakelsen blir neurotisk då förändringar i den verklighet till vilken människan anpassat sig hotar det mod varmed hon bemästrat de vanliga föremålen för fruktan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.