Att bli pappa i relation till den blivande mamman

Att bli far innebär att mannen går igenom en livskris. Hur han märker av det varierar naturligtvis likaså i vilken grad. Hans förhållande till den blivande mamman förändras liksom till sina egna föräldrar, syskon och vänner. Han behöver komma underfund med hur han förändras själv som människa och hur andras syn på honom förändras när han blir far. Även mannen kan få graviditetssymtom såsom illamående, viktuppgång och sömnsvårigheter. Det är ett sätt för honom att bearbeta det kommande faderskapet. Drömmarna kan bli ganska intensiva, särskilt om det finns saker i tillvaron som han oroar sig över. Mannen måste, precis som kvinnan, bearbeta sin relation till de egna föräldrarna. Allt fler män deltar i föräldrautbildning, mödravårdsbesök och de tar allt större del av föräldraledigheten. Ännu är det inte så många som har bra förebilder bland sina egna fäder. Samtidigt som han genomgår en personlighetsutveckling ska han skapa en ny roll. Den nya rollen som innebär en mer deltagande och närvarande papparoll kan vara svår att forma eftersom den kan kollidera med den mer traditionella där mannen ses som familjeförsörjare och den som är den starke och stöttande i familjen.

Kvinnans graviditet innebär att mannen hamnar i en beroendeställning till kvinnan, det är hon som kan ge honom kunskap om barnet i magen. Att känna behov av att vara delaktig samtidigt som kvinnan sluter sig allt mer inom sig själv kan vara frustrerande och svartsjukan kan ligga på lur. Graviditet och spädparnsperiod är de perioder i ett förhållande då risken att mannen flyr till övertidsarbete och/eller otrohet är störst. Därför är det viktigt att båda försöker prata med varann och försöker undvika att ställa för höga krav på varann, det har visat sig att förmågan att bearbeta konflikter är stor under graviditeten. I längden lönar det sig att satsa på förhållandet och försöka förstå vad som händer i relationen eftersom förhållanden där kvinnan upplever att hon har stöd av mannen under graviditeten, naturligtvis beror det även på mannens upplevelse av att få stöd av kvinnan, är starkare även efter spädbarnstiden.

Efter förlossningen är det inte helt ovanligt att mannen känner sig än mer utestängd. Samtidigt visar undersökningar att män som är engagerade av babyvården på sjukhuset också fortsätter att engagera sig och försöker vara aktiva även efter hemkomsten. Väl hemma är det viktigt att kvinnan låter mannen ta fullt ansvar för barnet de stunder han förväntas ta hand om det. För en del kvinnor innebär modersrollen att hon tar fullt ansvar för barnet och kanske till och med en misstro mot mannens förmåga att vårda barnet. Tyvärr gynnar det sällan varken barnet eller kvinnan själv eftersom utestängning av mannen både medför att hon själv får en större börda att bära samtidigt som mannen förlorar lusten och kanske tron på sin egen förmåga. Många gånger beror ett bristande engagemang också på mannens egen inställning till faderskap och till barn.

Ser man tillbaka på förlossningen i efterhand påverkas bilden många gånger av hur tiden med barnet har varit. Män vars barn av någon anledning är skrikigare än andra nyfödda barn minns komplikationer i samband med förlossningen bättre, de bär ofta på känslor av skuld och hjälplöshet. Den första tiden är omvälvande för alla föräldrar och det tar ett tag innan man till fullo inser vad det innebär att ha barn. Män som undviker skrämmande information men ändå får sådan om förlossningen finner sällan förlossningen lika tillfredsställande som män som också undviker sådan information och som dessutom slipper ta del av sådan. Pappor vars barn fötts med kejsarsnitt beskriver många gånger barnet på ett mer negativt sätt än andra pappor. Gifta pappor deltar i förlossningsförberedelse oftare och är mindre depressiva i samband med förlossningen än andra män.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.