Att bli pappa

Att vara förälder innebär att man hela tiden är mer eller mindre ambvivalent. Till att börja med gäller det att komma underfund med om man alls vill bli förälder. Ofta är män mindre förberedda än deras kvinnor på graviditeten. Många gånger är det till största delen kvinnans beslut som leder till en graviditet och det är inte ovanligt att en eventuell graviditet inte diskuterats inom förhållandet innan. Även om graviditeten inte alltid är lika hett efterlängtad hos mannen som hos kvinnan innebär det positiva graviditetstestet att mannen får en biljett på en resa vilken han till att börja med i hög grad och så småningom åtminstone tidvis känner sig mest som en fripassagerare eller kanske mer som en åskådare av tåget som går.

Att bli pappa är omvälvande och kan upplevas som en stor utmaning och en tid av genomgripande förändringar, särskilt när man väntar första barnet. Även om man förlorar sitt barn är man pappa för resten av livet. Självidentiteten förändras när man går från att se sig själv som son, bror, pojkvän, make, arbetskamrat till att även se sig själv som pappa. Relationen till den blivande mamman påverkas också på flera plan. Det kan vara en blandning av känslor av engagemang och förpliktelser, att känna behov av att förhandla om ansvarstagande, att utveckla och behålla relationer, att behålla familjeintegriteten, att balansera aktiviteter och att se börja sig själv som pappa. De första veckorna och månaderna efter förlossningen kan kännas jobbiga, särskilt med hänseende på omgivningens förväntningar och de nya rollerna som följer med faderskapet. Mäns upplevelse av att vara pappa under den första tiden efter förlossningen när deras barn fötts för tidigt beror mycket på i vilken grad de upplever att de har kontroll över situationen. Det är inte ovanligt att pappan känner sig olyckligare om han upplever oro, stress och hjälplöshet. En man som upplever att han har stöd, trygghet och lycka i sina närmaste relationer känner också att han har kontroll och har lättare att hantera situationen.

De flesta blivande pappor upplever att graviditeten är jobbig, inte minst därför att det är en tid av oro inför framtiden. Oron minskar i allmänhet med tiden när barnet väl är fött. För en del män kan oro och svårigheter att finna sig till rätta i de förändrade könsrollerna bidra till minskad tillfredsställelse med parrelationen. Oro och kval gör det också svårare för pappan att knyta an till sitt barn. Även papporna upplever psykologiska, fysiska och sociala förändringar under graviditeten. Graviditeten är en tid för förändring, det kan kännas overkligt att bli pappa, otillräcklighet, utestängande, verklighet, sociala förändringar, fysiska förändringar, ansvarstagande och utveckling. Pappan går igenom fyra utvecklingsstadier under graviditeten. Först går han in med förväntningar och intentioner, sedan konfronterar han verkligheten, därpå skapar han sig en bild av rollen att vara en engagerad far och slutligen skördar han frukterna av faderskapet.

Vad som är naturliga könsrollsfördelningar och varför det i så fall skulle vara som det är, ja om det tvista de lärde. Onekligen är det så att en del av vårt beteende är nedärvt medan en annan del påverkas av den kultur vi lever i. Även i vår kultur finns flera subkulturer när det gäller föräldraskap och faderskap. En del fäder har en mer traditionell hållning och överlåter huvudansvaret för barnet på modern medan andra män deltar mer aktivt och vill vara med och påverka uppfostran och vård. För den man som lever i ett traditionellt förhållande tar det i allmänhet längre tid att till fullo inse att han är far än för den man som lever i ett jämlikt förhållande, det kan ta upp till två år innan insikten kommer. Att tillsammans med mamman se sitt barn växa och frodas kan skänka en djup tillfredsställelse samtidigt som relationen till modern kan fördjupas. Vårt samhälle är inte fullt utvecklat för pappor som deltar aktivt i uppbringandet av barn, därför kan man ställas inför inre konflikter ? konflikter som uppstår då man ska klara ett traditionellt kvinnligt uppdrag samtidigt som man har sina mer traditionellt manliga plikter att fullgöra. I en del fall hamnar man då i ett slags identitetskris.

Nyblivna pappors stress koncentrerar sig till arbete, hälsan i familjen, ekonomin och barnen. De är minst stressade över sitt förhållande och sina vänner. Vid oplanerade graviditeten har han fler saker som gör att han känner stress såsom levnadssituationen, sex, fritidssysslor med mera. De vanligaste sätten att försöka klara av situationen är att försöka ta kontroll över den, försöka hitta sätt att lösa problemen, ta reda på mer om situationen, sätta upp mål och att aktivt försöka förändra situationen. Att använda droger, bli arg, känna hopplöshet, depression eller att skylla på andra är ovanliga sätt att hantera situationen. Den vanligaste känslan vid oplanerade graviditeter är maktlöshet, det kan också vara svårare att anpassa sig till situationen när barnet fötts om graviditeten varit oplanerad.

Arbetet påverkar möjligheterna att delta i familjelivet men genom att hitta balansen mellan arbete och fritid, utveckla rutiner och omprioritera går det att vara aktiv både på arbetet och hemma. Att bli pappa är en process man tar sig igenom och det kan ta tid innan man ser sig själv som pappa och känner tillfredsställelse och självförtroende i den nya rollen men ger man det tid infinner sig den känslan så småningom.

Även om det är viktigt att vårda relationen till både barnet och dess mamma så får man inte glömma sig själv. Det är lättare att bli en bra och närvarande pappa om man äter bra, tränar och vårdar sina sociala relationer. För att det ska fungera ? framförallt under småbarnsåren ? är det bra om man kan komma fram till en gemensam lösning där båda i relationen får utrymme att tanka batterierna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.